söndag 12 december 2010

Glöggrace 2010

Glöggkväll lagom till Lucia har blivit en tradition hemma hos oss. Förra året blev 7 sorter provade vilket framkallade en viss glöggtrötthet bland deltagarna. I år bantades det därför ner till 5. All glögg provades både uppvärmt och kallt.

Blossa 10 Saffran

Tydlig doft av saffran, kall lussebullsdeg samt de vanliga inslagen av glöggkryddor. Smaken är aningen sur men dock fortfarande tydlig saffranskänsla. Rekommenderas att dricka kall. (82)



Blossa Trestjärnig Glögg spetsad med Cognac

Bland de bättre glöggen som provades. 21% alkohol är väl integrerat och märks inte speciellt mycket. Desto kallare glöggen blir desto mer försvinnner alkoholen. Bra både kall och varm. (90)




Dufvenkrooks Original


Mycket kardemumma och kanel. Aningen för spritig känsla. Jämnt skägg mellan denna och Cognac som kvällens glögg. (90)



Dufvenkrooks Hjortron Alkoholfri

Sötsliskig hjortronsörja. Fullständigt värdelös. (70)



Herrgårds Starkvinsglögg Lakrits

Som en blandning mellan en dålig varm jägershot och cocilana etifyn. Direkt otrevlig och ett stort frågetecken angående SBs kvalitetskontroll. Enda + är att det faktiskt smakar lakrits. (60)


fredag 3 december 2010

2008 Langhe Rosso Il Cascinone Castellero

Återigen provas det novembernyheter. Den här gången är vi i Piemonte och närmare bestämt i Langhe.

2008 Langhe Rosso Il Cascinone Castellero
Systembolaget: 94896
Ursprung: Langhe, Italien
Länk producent: Araldica Vini Piemontesi
Pris: 119:-
Doft: Fruktig doft med russin och plommon samt choklad och kaffe.
Smak: Relativt stram, mycket frukt, viss fatkänsla och choklad.
Helhetsintryck: Inget kraftpaket men fullt tillräckligt för att ge något mer än bara blask. Fungerade bättre till mat än utan samt blev mer öppet och mer balanserat efter några timmar i öppen flaska.


måndag 22 november 2010

2005 Château Peyros Madiran Vieilles Vignes

Nedslag i Systembolagets novembersläpp för vinterinspirerade viner blev det idag.

2005 Château Peyros Madiran Vieilles Vignes
Systembolaget: 90079
Ursprung: Madiran, sydvästra Frankrike.
Pris: 120:-
Färg: Mörkt röd.
Doft: Bordeaux-typisk lukt med mycket frukt, blyerts, fat, läder och choklad.
Smak: Stramt, tanninrik, mycket frukt och mörka bär. Blyerts, mörk choklad och russin är framträdande. Medellång eftersmak, lite korthuggen.
Helhetsintryck: Bordeauxinspirerad Madiran som förmodligen lugnar ner sig med ett par år i källaren. God som helhet men inget som köps igen. Som en enkel Bordeaux-ersättare fungerar det alldeles utmärkt om man vill slippa betala överpriser.


tisdag 16 november 2010

Munskänkarna provar Châteauneuf-du-Pape 2007


"Most bang for the bucks" är slogan för kvällens temaprovning hos Munskänkarna Stockholm.
Vinerna som ställs upp är de viner som ingick i Munskänkarnas vinpaket 2010. Provningsledare Ulf Svahn.

Synonymt för årgång 07 när det kommer till Ch9 är frukt. Frukten dominerar kraftigt i alla 6 glas ikväll även om den framträder på lite olika sätt.













Frågeställningen "Vilken typ av vin är du ute efter när du ska dricka Ch9?" väcktes under provningen. Svaret för mig är enkelt. Jag är inte ute efter något annat än att hitta det godaste vinet och det som ger mig mest för stunden. Om det är typiskt för Ch9 rent generellt, typiskt för en specifik årgång eller druvsammansättning spelar ingen roll.

Vad är godast just här och just nu?


Svaret på den frågan ikväll är 2007 Domaine Bois de Boursan. En högst atypisk Ch9 baserat på de 6-7 övriga Ch9 jag druckit. Vinet är lagrat 18 månader på ölfat från Alsace och ger förutom en tydlig släng av öl även en hel del intryck av stall, unken källare, höst och urin. Dunkel doft och dunkel smak med mycket frukt. Må så vara att den inte faller in i facket typisk och klassisk Ch9, men gott var det!

Kvällens besvikelse var Domaine la Barroche Cuvée Terroir. Tanig och intetsägande doft samt smak. Efter en stunds luftande är det en kraftig lakritsdoft som träder fram. Försvann dock lika snabbt som det dök upp. Ungefär som med allt annat med här vinet.

Kvällens tankeställare: Är det värt att lägga 250 - 350 kr för en flaska vin som är drickvänlig redan nu men ändå inte väcker ha-begäret? Alla 6 flaskor ikväll var mer eller mindre bra med några toppar och några bottnar. Frukten finns där, tanninerna likaså och alkoholen var smidigt inbäddad och märktes inte speciellt mycket. Kanske blir man alkoholblind när det bara är hög alkoholhalt man sitter och provar?

Men är det något vin som kommer bli bättre med åren? Är det något vin som faktiskt behöver ligga i källaren några år för att bli bättre?

Bättre är ett svårt ord att definiera när det endast gäller individuell smak och tycke. Men för ~300 kr köper jag inte bara ett vin, jag köper även lagringspotential och efter ikväll kan jag helt ärligt inte svara på om Ch9 behöver lagras eller om de blir bättre med lagring. Men för halva priset kan jag hitta lika bra eller bättre drickvänliga viner.

lördag 2 oktober 2010

2004 Sergio Gomba Barolo Boschetti

Rotade lite i beställningssortimentet och hittade en Barolo för förhållandevis billig peng, 216:-. Vinet kommer från en liten producent, Sergio Gomba, à 11 hektar strax utanför byn Barolo. Druvorna till vinet är plockade på 350-400 meters höjd i sydsydvästläge, eller 'Sori della sera' på italienska och kvällssol rakt översatt.




2004 Sergio Gomba Barolo Boschetti får lufta några timmar i flaska innan upphällning. Första intrycken doftmässigt är mycket frukt, russin, parfym och alkohol (14%) men även men även en släng av mognad i något jag närmast kan beskriva som läder. Smaken är till en början direkt jämförbar med dofterna där mycket russin kommer fram. Alkoholen och syrorna är rätt aggressiva till en början men lättar allt eftersom. Tanninerna känns fortfarande lite unga och grova.

Vi drack vinet över två kvällar och det fanns inga bekymmer med att korka igen flaskan och dricka upp resterna dagen efter. Doften och smaken var i princip den samma även andra kvällen. Alkoholen hade gjort en liten comeback men försvann lika kvickt när man hällde upp igen.

Summerat var det ett väldigt gott vin som hade två sidor, en ungdomlig och oslipad de första glasen och därefter en mer lugn och balanserad efter några timmar i öppnad flaska.

Rekommenderas. Glöm ej att karaffera!

måndag 27 september 2010

2001 Produttori del Barbaresco Rio Sordo Riserva

Ytterligare ett av dessa många fyndviner från Philipson Wine står på bordet. Fynd måste man ändå klassa det som när det lyckas leverera så pass mycket nu efter 9 år men ändå har så långt kvar innan det är färdiglagrat och då för det i sammanhanget låga priset ~180 kr. Samma vin fast 05orna dök upp på Systemet för 340 kr...




Hur som haver är vinet ljust genomskinligt med tydlig mogen brun färg. Munkänslan ger till en början en frisk kraftfull syra med tanniner som riktigt torkar ut gomen. Rikligt med frukt både till doft och smak tar udden av syrorna och gör vinet (Efter en stunds luftning) väldigt tillgängligt och drickvänligt. Det ger till en början direkt vid karaffering ett ungt och oborstat intryck. Kan tilläggas att vinet gjorde sig rättvist först efter ca 2 timmar i uppkorkat tillstånd. Den sista sippen i det sista glaset var det klart godaste vilket bäddar för en bra/lång framtid i källaren.

Passade ypperligt till en vitlöksspäckad lammstek med tillhörande sallad innehållande portvinsmarinerad trattkantarell, västerbottenost, haricot verts, sparris och lingondressing.

Slänger in receptet på lingondressingen:

1 dl lingon
3 msk olivolja
1 msk vatten
1-2 msk portvin (Vi använde Allesverloren Fine Old Vintage)
2 msk timjan
Salt och vitpeppar

Rör om och strö över salladen.

onsdag 1 september 2010

Munskänkarna provar septembernyheter

Munskänkarna lyckades med att plocka ihop 10+3 ok till suveräna viner i ett annars medelmåttigt och halvtråkigt nyhetsläpp. Här nedan kommer till en början endast vilka viner som det bjöds på och ett antal bilder. Korta provningsnoteringar kommer närmaste dagarna.

Vita:

2009 René Muré Signature Gentil (84)


2007 Rully Premier Cru Les Cloux Domaine Jaeger-Defaix (86)

2009 Cloudy Bay Sauvignon Blanc (83)


2006 Cloudy Bay Te Koko Sauvignon Blanc (88)


Röda:


2007 Montefalco Rosso Arnaldo Caprai (85)

2006 Cumaro Conero Riserva Umani Ronchi (84)


2007 Craggy Range Te Kahu (93)




2007 Chateau La Tour Carnet Haut-Medoc (87)



2006 Torbreck The Steading Torbreck Vintners Barossa Valley (89+)




2007 Domaine de Villeneuve Vielles Vignes Chateauneuf-du-Pape (89)



Bonus:


2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco (92)

2006 Renato Ratti Barolo Conca (89)


2006 Renato Ratti Barolo Roche (90+)


måndag 23 augusti 2010

Sommarens viner

Här kommer ett litet urval av de viner som provats under sommaren!

2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco
En sågad Barolo som i min ögon är bland det godaste jag någon druckit. Tillgängligt, kraftfullt, coca-colan i slutet är imponerande att hitta men är suveränt god enligt mig. Strunt samma i hur det ska vara. För mig är det perfekt. Kan säkerligen lagras i 5 år utan att den blir sämre. Import Philipson Wine. (92)



2006 Produttori del Barbaresco Barbaresco

Om Rattin var höstig och murrig till stilen är denna mer lättsam och enkel. Kraftfulla tanniner som vittnar om bra lagringspotential. Frisk syra och med en lång eftersmak. Import Philipson Wine. (91)



2007 Salmon Run Pinot Noir

En Pinot Noir från New York som inte rosades under kvällen den dracks. Ska tilläggas att den dracks i sällskap med båda vinerna här ovan och kanske inte fick en riktig chans. Men oavsett kväll var detta ett alldeles för tunt och intetsägande vin. (83)



2007 Xavier Chateauneuf-du-Pape

En ch9 från Systemets standardsortiment. Kraftfull som sig bör, inte speciellt mycket alkohol märks av, oväntat tillgänglig och snäll ch9. Vansinnigt god då jag inte är ett fan av alkoholstinna grenachemonster. Här fick jag frukt, kraft, behagliga tanniner och en lagom eftersmak i samma paket. (91)


fredag 23 juli 2010

2007 Smoking Loon Cabernet Sauvignon

Nya tider nya grepp. Slut på de långa utläggningarna som ändå ingen läser. Vinbloggarna har på många håll slutat fokusera på vinet och istället börjat fokusera på en massa snack om humör, väderomslag, godtycklig poängsättning (88-90) samt en hel del annat fullständigt värdelöst vetande. Jag är själv medskyldig :-)

Så här kommer en kortfattad sammanfattning utan synonymordboken (Mineral kommer inte beskrivas som en våtdaggig kiselsten funnen på en klippa på Österlen en dag med en lätt sydlig vindpust...):

Ursprung: USA, Kalifornien
Årgång: 2007
Druva: Cabernet SauvignonAlkoholhalt: 13.5%
Producent: Don Sebastiani & Sons
Pris Systembolaget: 110:-
Artikelnr: 88746

Färg:
Mörk djupröd.

Doft:
Mycket frukt, mörka bär, lagom med ekton och kanel.

Smak:
Snälla tanniner, hyfsat lång eftersmak med lite krydda på slutet, körsbär och jordgubbar.


måndag 14 juni 2010

1994 Domaine Bourillon Dorléans Vouvray Sec

En majnyhet från Vouvray fångade min nyfikenhet. Till en början lockade samma vin från 1969 mer men efter lite blogg/artikelläsande framgick det tydligt, och föga förvånande, att kvaliteten var ojämn. Flaskvariationerna var tydligen påtagliga och för 300:- flaskan kändes det inte försvarbart för min del att köpa en flaska på chans. Istället blev det alltså årgång 1994 som inhandlades. Jag har i en tidigare bloggpost druckit ett vin från samma producent. Mer om det vinet kan ni läsa om här.



Smått nervös för uppkorkningen var jag men med en försiktig touch gick det ändå bra till slut. Korken var allt annat än fin. Kraftigt sliten, med tydliga spår av mögel och vinsten. Inte alls den start man önskade sig. Vilken ågren att stå inför det faktum att vinet är kaputt och värdelöst när man endast har en flaska att prova. Riktigt så illa slutade inte historian idag. Vinet vid upphällning visade upp tydliga mognadsdrag färgmässigt med sin mörkt guldgula färg. Koncentrerat kiss som någon så fint uttryckte det.
Vinet var slutet till en början. Ska påpekas att vinet vid upphällning var kylskåpskallt och behövde en stund för att nysta upp knutarna. Allt eftersom graderna steg kunde vi bocka av nötig doft i form av rostade mandlar, vanilj, päron, lime och en släng av kattpiss. Just lime är ledordet ikväll.
Smaken domineras av en kraftfull citruschock, en syrlig och nästintill sur käftsmäll är det första som dyker upp. Dock efter ett par klunkar en väldigt angenäm och uppfriskande munkänsla som blandas ut med honung och några lätta petroleumpuffar.

Passar ej som fristående dryck om man inte uppskattar en intensiv fruktsyra som riktigt biter tag i kinderna. Till en gräddig rätt som tog udden av de värsta syrorna passade den dock perfekt (88).


lördag 12 juni 2010

2004 M. Chapoutier Châteauneuf du Pape

Ett vin inhandlat på Viking Line för snart ett år sedan. 04, ett aningens udda årtal då det senaste halvåret har dominerats av 070707...Vinet i sig är lite av ett mysterium, vilket även andra har fått erfara. Det finns i princip ingen information överhuvudtaget om det här vinet. The Châteauneuf-du-Pape Wine book ger lite matnyttigt om Michel Chapoutier - En av sönerna till Max Chapoutier som år 1977 lämnade över ruljansen till Michel och hans bror Marc. Michel införde biodynamik i alla led och stramade åt tyglarna när det gäller vinproduktionen där han bland annat slutade med överdriven filtrering av vinerna innan buteljering.



Vinet har en härligt tät brunröd färg. I glaset är det ingen supersuccé direkt då alkoholen gör sig kraftigt påmind med starka inslag av rökig whiskychock. I övrigt känns det mer som ett portvin med tydliga toner av russin och plommon och fat. Körsbär, hallon och lakrits lurar lite i vassen. Smaken påminner till stora delar om doften. Det är mycket fat, hallon, röda bär, russin och lakrits. Alkohol. Vinet är kraftfullt med en alkoholkick som skriker lagring! eller? Jag är inte helt säker på om just det här vinet kommer vakna till liv så mycket mer. Tanninerna finns där men är i princip redan nu fullt integrerade med smakintrycken och lämnar endast sitt visitkort och tackar för visat intresse. Ett välbyggt och lovande vin med en tanke och struktur som jag gärna hade provat en annan årgång av. Nu blev det lite för mycket alkohol. Lite för mycket helt enkelt (87).

tisdag 25 maj 2010

2006 Palazzo Bandino Morone


Grillkväll hos F och C med strålande solsken och nybyggd altan bådar gott. På menyn står grillad pepparstek med färskpotatis och en massa annat smått och gott! Till det testar vi ett vin från ordinarie sortiment på Systembolaget. Att dricka vin från Toscana ger mig alltid en viss längtan till att åka dit och dricka vinet där istället, men ikväll fungerade det alldeles utmärkt att sitta och titta på solnedgången i Sverige!

2006 Morone är brunröd och tät till färgen med en lätt rostig kant. Smaken är fruktig med körsbär och lingon. En tydlig mineralitet gillar vi skarpt och tanninerna ger ett uppstramat och aningens kärvt slut. Avslutningen är annars lång med en klar fatkänsla som varar hela vägen in i mål. Lagringsvänligt är det absolut men det är inget fel med att öppna nu till en bit mat heller (87).

Vad det doftade? Inte en susning, det grillades så allt luktade köttsafter, grillkol och vitlök.

måndag 24 maj 2010

2007 Barone Ricasoli Brolio

2007 Barone Ricasoli Brolio är medelfyllig och klarröd till färgen. Intrycken under kvällen är att flaskan är relativt stängd men att den ändå levererar. Inga jättetydliga signaler om dofterna når fram till min bristfälliga doftuppfattningnäsa. Ändå hittar vi lite plommon, svarta vinbär och malet kaffe. Smakmässigt är det rostade fat, körsbär och plommon som vi framförallt kan sätta ord på. Tanninerna i den här årgången Brolio verkar ligga lågt vid första kontakten med munnen men ändå meddela sin närvaro i eftersmaken som i övrigt är medellång och uppfriskande.
Fungerar alltid bra till mat men även fristående (86).

söndag 9 maj 2010

2006 Luigi Righetti Capitel de'Roari Amarone

En av de billigare Amarone-vinerna på Systembolaget står på bordet idag. Länge har jag väntat i vinter på att få öppna den här flaskan. Men alla nyhetssläpp och intressanta nykomlingar på vinhyllan har ständigt satt käppar i hjulet. Nu är det så äntligen dags och för att inte fastna i alkoholträsket har jag kört ett tvådagarsrace. För att ni som läsare ska orka läsa allt skriver jag främst om dag 2 och ger en liten kort notis om dag 1. Samma sak gäller nämligen för det här vinet som för ostbågar. Ostbågar mår enligt mig, bäst av att ligga i en öppen påse en dag innan frosseriet kan starta. Ostsmaken kommer fram mer, de blir lenare och mer skonsamma mot gomen... De blir helt enkelt mycket godare!


Dag 1:

Vinet är spritsigt, bubbligt, kärvt och inte alls roligt. Ingen doft överhuvudtaget. Klara signaler på att något är alldeles på tok fel. Oxiderat vin är ingen favorit och något jag fruktar varje gång jag öppnar en flaska jag suktat efter. Nu ger jag inte upp så enkelt utan pluggar igen flaskan igen och ställer den i viloläge ytterligare en dag.

Dag 2:
Men visst. Dagen efter är det helt nytt vin. Kanske är kylskåpsförvaring melodin för alla slutna oxidationsstinna viner... Vinet är rödbrunt med en klarröd kant. Tydlig fatkänsla och mycket mörk choklad dyker upp direkt vid upphällning. Aningens antydan till viol men inte speciellt mycket. Får lite portvinskänsla, en hög alkohol blandat med plommon och russin ger en synnerligen direkt association med starkviner. I munnen är det fortsatt starkvinskänslan som dominerar. Det är fruktigt, mycket russin, tobak och mörk choklad, dammig torr choklad. Tanninerna är välbalanserade och är ett bra komplement till smakerna. En skön kick på slutet som drar ut med fin längd där återigen den där chokladen dyker upp. Gott.

Ett alldeles utmärkt val för de som anser att Amarone-vinerna är överprisade. Till den gruppen sällar jag mig gärna. Här snackar vi bra grejer för 175:-. Kan till och med kosta på mig ett "Prisvärt!" och "Mycket vin för pengarna!" (90).

Till vinet åt vi Basilikafilégryta och ugnsrostad potatis med fetaost. Passade alldeles utmärkt!

onsdag 5 maj 2010

Munskänkarna provar Mosel

Munskänkarna ställer med hjälp av Stig Toftling fram 8 rieslingviner från Mosel. Det bjuds på Grosses Gewächs, Kabinett, Spätlese, Auslese och Beerenauslese. Mums med andra ord. Efter en bra genomgång av Mosel och allt man vill veta traskade vi så småningom in på vinerna.

2008 Weingut Clemens Busch Pündericher Marienberg Riesling Grosses Gewächs
Doften är relativt sluten och svag. Mineralitet lyser genom men lämnar inga bestående intryck hos mig. Smakmässigt dominerar grapefrukt och blodgrape med en tydlig beska. Lite störande blev beskan till slut och vinet utses till kvällens bottennapp.

2008 Weingut Van Volxem Scharzhofberger Riesling Grosses Gewächs
Kraftfullare än vin 1. Petroleum finns där i bakgrunden och likaså våt sten. I munnen är det oljigt, en viss beska finns med i bilden och gula solmogna äpplen ger det starkaste intrycket.

2008 Weingut Egon Müller Scharzhofberger Riesling Kabinett
Det ljusaste av vinerna ikväll. Mycket citrus med hög mineralitet dominerar de första intrycken i munnen. Det är friskt med en tydlig skillnad i alkoholhalt jämfört med de två tidigare vinerna. Doften får mig att tänka på sommaren med båtmotor, bensinångor och skitig olja. Rätt trevligt faktiskt.

2008 Weingut Fritz Haag Brauneberger Juffer Riesling Spätlese
Måste missat i mina anteckningar här så det blir kortfattat. Citrus och mycket tropiska inslag i doften. Alkoholen känns obefintlig och sötman är stark. Det är lent i gomen med en svag mineralitet.

2007 Weingut J. J. Prüm Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese
Kan vara den minst inbjudande doften jag stött på i ett vin som kostar mer än 100:-. Dragen är tydligt åt kattpiss och kloak. Tankarna vandrade åt Sauvignon Blanc men det vore nästan en svordom att säga högt. Smakmässigt är det desto trevligare. Fylligt, friskt med en liten beska.

2003 Weingut Reinhold Haart Piesporter Goldtröpfchen Riesling Auslese
Doften är inbjudande med honung och tropiska frukter. Det finns en hint av terpentin eller lösningsmedel som är svår att sätta fingret på. Smakmässigt är ananas det första som dyker upp men den underbart långa eftersmaken bjuder på godis och en grym karamellkänsla. En klar kandidat till kvällens bästa vin.


1971 Friedrich Wilhelm Gymnasium Graacher Domprobst Riesling Auslese
Färgen är förvånande nog inte moget mörkgul utan ljus och fullt jämförbar med de yngre vinerna i dagens uppställning. Etiketten är tejpad och man kan inte låta bli att tänka på den stackare som suttit och tejpat alla flaskor för 34 år sedan. Mognadsgraden märks desto tydligare i doften som bjuder på starka inslag av rök, cognac, tjära, petroleum och fiskrens. Smakmässigt är det oväntat friskt, nästintill en torr känsla i munnen. Jag har ingen erfarenhet av äldre viner, men kan det under åren ske en reduktion av restsocker som lockar fram den friskare känslan?


1976 Weingut Schwaab-Kiebel Erdener Treppchen Riesling Beerenauslese
Mörkt gyllengul till färgen vittnar om sina år i flaskan. Doften är något lugnare men det finns rökiga toner, läder och cognac här också. Smaken är len, tät som drar åt det oljiga hållet. Sötman är konstant närvarande och ibland till det negativa då man nästan storknar. Finaste etiketten ikväll.


En trevlig genomgång med bra viner rakt genom. En del föll mig mindre i smaken och andra var riktiga klassviner. Kul att få prova på långlivad Mosel och jämföra dem mot yngre förmågor och kunna bilda sig en uppfattning om lagringspotentialen.

söndag 2 maj 2010

2009 Tooverberg Boerdery Tokolosh Merlot


M och A kom förbi på lördagen för att värma upp inför middagen ute på stan. De fick ta del av ett spontaninköp signerat 2009 Tokolosh Merlot. En tät, mörkt röd historia. Eller som M så fint uttryckte det - "Oxblodsrött med torkat blod som kant". Det här med vinsnack över en näve yoghurtnötter är inte alltid politiskt korrekt.

Hur som haver. Här är det fruktigt, det är vanilj och det är en hel drös med plommon. Det är medellångt till eftersmak men utan några större intryck. Tanniner existerar knappt och mina tankar går till avslagen cola - Som en jämförelse mellan kolsyra och tanniner - Ute på djupt vatten nu känner jag. Vinet är det inget fel på. Det är bara så...intetsägande och enkelt. Passar utmärkt som ett sällskapsvin, balkongvin på sommaren eller när man helt enkelt inte ska njuta av vinet utan snarare sällskapet. En kväll då vinet kommer i andra hand, men ändå presterar tillräckligt bra för att sällskapet säger - "Mmm, gott" för att sedan återgå till konversationerna runt matbordet. (82)

måndag 26 april 2010

Piemontekväll med tyska inslag

Det är lördag och dags för middag med bror P och hans fru T. En middag man sett fram emot länge är äntligen här. Mycket god mat och gott vin blev det under kvällen. Sällskapet var som alltid super och här nedan kommer sammanfattningen. Vinerna hamnade under kvällen lite på sidan av och fokus på att förnimma smakintryck fanns inte där till 100% genom hela kvällen så håll till godo med en lite haltande beskrivning!

Kvällen startar med en flaska Mosel - 2008 Dr. Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett.
En härligt frisk halvtorr historia som drog lite åt det torra hållet på grund av sin syra. Många halvtorra viner har en tendens till att dra sig mot saft och besvikelse men den här flaskan slog sönder alla mina förutfattade åsikter om halvtorra viner. Mycket citrus och päron i smaken tillsammans med en livlig bubblighet och skön syra. Fin längd som kändes lite småfet i gomen (89).


Förrätt: Antipasto i form av parmaskinka, italiensk salami, marinerad aubergine, oliver, soltorkade tomater och marinerad paprika.


Till den här härliga tallriken korkade vi upp en 2007 La Spinetta Langhe Nebbiolo. En kraftfull och tanninrik Nebbiolo som krävde sina timmar innan det lugnade ner sig. Klart blåröd till färgen. Doftmässigt är det röda bär, lite sötlakrits, mycket blommor och svarta vinbär som dominerar. I munnen är det tanninerna som leker livets glada dagar. Det är stramt och lite småsyrligt. Väldigt gott är det att dricka nu, men den kartiga och strama känslan vittnar om en lagringspotential som sträcker många år framåt. Spara och drick sen om ni har flertalet flaskor kvar (90+).


Huvudrätt: Ryggbiff med svamprisotto med tryffelolja. En sanslöst god huvudrätt som passade perfekt till middagsvinet.


2001 Roagna Barolo La Rocca e La Pira är tegelbrun/rostig till färgen. En klar mognadssignal som bådar gott. Trögstartad doft, som ett slags vakuum. Dock lättar det rätt snart och fram kommer en ljuvlig doft av röda bär, ek, lakrits, svag tjära? I munnen är det stramt, friskt med mineraler och en len känsla i gomen. Och nej, det är vansinnigt gott. Jag är fast i Barolo-träsket och utan anteckningar tänker jag inte sitta här och bladdra iväg. Prisvärdet kan alltid diskuteras och det är med blandad skräckförtjusning jag inser att Barolo smakmässigt är min väg att gå, men prismässigt - inte så mycket. Lagringsvänligt är det så ingen brådska med den här juvelen. Skadar dock inte att dricka nu men då till mat och inte fristående. (92)


En grym kväll var det med trevligt sällskap, god mat och gott vin! Bäddar för en favorit i repris!

måndag 5 april 2010

2007 Tua Rita Perlato del Bosco Toscana IGT

Då var det dags att pröva det andra vinet från Tua Rita som jag köpte för några månader sen. Provningen av introduktionsvinet kan ni läsa om här. Det här är snäppet högre upp på skalan och kan väl kallas Tua Ritas karaktärsvin. Ett vin som ska visa upp kvaliteten för den bredare mängden vinälskare och inte bara de med tjock plånbok. Att visa upp vilken karaktär som finns i deras dyrare och mer prestigefyllda viner men till ett överkomligt pris. Nu var det dock inte gratis att beställa den här flaskan, men jämfört med deras dyraste vin kostar den här flaskan en spottstyver.


2007 Tua Rita Perlato del Bosco är mörkt röd i glaset med en lätt blå nyans. Direkt när korken avlägsnas är det nypon för hela slanten som väller ur flaskan. Nyponen ligger som en slöja, tät och tjock men ändå så len och inbjudande. Först när man karafferar vinet försvinner nyponen till bakgrunden och ersätts av något helt annat. Nu kommer örterna, ekfaten, svarta vinbär och köttsafter. Ett tag trodde jag nästan att jag sniffade på lammsteken som låg i ugnen och inte vinet, men fullt så köttigt var det inte.



I munnen är det lent, nästan lite oljigt och trögflytande i gomen. Syrorna öser på som aldrig förr, tanninerna är kraftfulla och strama. Jag känner redan här att det är alldeles för tidigt att dricka den här flaskan, här finns det många år kvar i ryggläge att vänta ut. Köttsafterna sitter i även i smaken, det är en massa frukt, mogna körsbär, omogna äpplen, körsbärskärnor och en lång kartig eftersmak som aldrig tar slut.

Vilken kraft de har tryckt in i det här vinet. Här har man satsat fullt ut för att verkligen fånga de olika karaktärerna i deras viner. Ibland kanske man hade önskat att de sansat sig lite och inte kört all-in. Men det är ett bra vin, helt klart. Vi njöt av det här hemma fullt ut och när man får kommentaren - "Mmm, köp det här igen" - Då vet man att det uppskattades och att det var bra. Riktigt bra. Här finns potentialen de kommande 5-6 åren. Köp och glöm är mitt råd (91).

2007 Tua Rita Perlato del Bosco Toscana IGT
91p
319:-

Länken går till Systembolaget.

torsdag 1 april 2010

2007 Ca'Maggiore Langhe Nebbiolo

Nedslaget i beställningssortimentet landade i Langhe, Piemonte. 2007 Ca'Maggiore Langhe Nebbiolo (Länken går till systembolaget) är mörkröd och tät till färgen. Doften är örtigt kryddig med inslag viol, lakrits och en hel del frukt. Trevligt! I munnen är det unga tanniner till en början som efter hand lugnar ner sig och integreras på ett bra sätt. Fortsatt kryddigt med massor av örter, mörka bär, nyponsoppa samt lite körsbär som lurar i vassen.



Ett bra alternativ till en lättsam Nebbiolo är det helt klart. Ett lugnt och sansat vin med en skön tanninkick och ett fruktigt inslag som passade mig perfekt. En klar kandidat till husets röda som måste med i en grillkväll i sommar. (86)

tisdag 30 mars 2010

2009 Neethlingshof Sauvignon Blanc


Måndagsbesök med måndagsvin - 2009 Neethlingshof Sauvignon Blanc är blekt ljusgul, citronvatten. Doften bjuder på citrus och tropiska frukter men är annars intetsägande och tråkig. Smaken är trevlig med tydliga inslag av nässlor, krusbär, citrus och gräs. Syran är som brukligt vid billigare viner endast syrlig och tillför inte något speciellt. Eftersmaken är kort och torr. De låga förväntningarna gör vinet, smakmässigt, bättre än vad det kanske är, men varför krångla - Förutsättningslöst vindrickande ger kanske en mer objektiv bedömning och en fingervisning om att billigt inte alltid är dåligt - dyrt inte alltid bra. Det handlar mer om tillfället och vad man för stunden vill ha. (80)

söndag 28 mars 2010

2001 Roagna Langhe Rosso


Färgen är transparent rödbrun. Vi struntade i att karaffera vinet utan körde istället en längre tid i flaska innan servering. Inte det bästa av val skulle det visa sig. Det tog längre tid än vad jag trott innan det öppnade upp sig. Doften är komplex, rik på frukt, multna löv, jord, brända/rostade ekfat och en släng av röda friska bär. I munnen är det återigen höst. Jord, multna löv och ekfat. Friska intensiva syror till en början som med timmarna i flaskan integreras, bra mjuka tanniner, en massa frukt och eftersmak som avslutade jobbet perfekt.

Hittar inte flaskan i SBs beställningssortiment längre. Fick kanske sista flaskan, dagen efter stod det nämligen slut hos leverantör och sen försvann den helt från hemsidan. Någon som har koll på om Bristly plockar bort varan från hemsidan under tiden en ny årgång håller på att utvärderas/köpas in eller har den tagits bort permanent från SB och numera endast ingår i privatimport?

2001 Roagna Langhe Rosso
199:-
89p

lördag 20 mars 2010

2007 Bera Barbera d'Alba

2007 Bera Barbera d'Alba (Länken går till vinets sida på Carl-Jans vinklubb, beklagar detta men hittar det inte på Cellartracker) är ett vin rekommenderat av Carl-Jans vinklubb. Jag är varken medlem i klubben eller något fan av Carl-Jan, men man måste ge gubben en chans.


Vinet är blårött i glaset. En bränd ton med örter dominerar till en början. Inslag av lingon och blåbär finns där också. I munnen är det näst intill kolsyraaktigt bubbligt, med livliga syror som bränner på tungan. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den udda känslan av kittlande bubblor i ett rödvin men bestämmer mig efter en stund för att såga den känslan. Lite obehagligt och i helt fel typ av dryck. Förutom den livliga syran finns det en kartig känsla, omogna äpplen, mörka bär, kryddor och blåbär. Nix, ingen höjdare. Smakerna som döljer sig bakgrunden i all ära. De är säkert jättetrevliga i ett lugnare vin, men med den här "kolsyran" närvarande spelade det ingen roll. (75)

lördag 13 mars 2010

2003 Marqués de Murrieta Ygay Reserva

2003 Marqués de Murrieta Ygay Reserva är brunröd tegelfärgad, tät och härlig i glaset. Utvecklad och komplex till doft. Jordkällare, mörk choklad, ekfat och plommon bidrar till det positiva. Bränt kaffe och kaffesump samt en odefinierbar doft som är både matt och unken (dörrmatta?) drar ner helheten. Avslutningen är medellång och kryddig till en början men som med timmarna blir allt kortare och mer avrundad och intetsägande.

Helt klart är det ett trevligt vin som passar bra till mat som hjälper till att lyfta fram de bra egenskaperna. Utan mat och med fler timmar i glaset föll det dock lite i glömska och tappade både struktur och smakintryck. Jag blev lite uttråkad och förväntade mig mer (82).

söndag 7 mars 2010

2007 Elvis the King Cabernet Sauvignon

Var ute på jakt efter ett vin jag aldrig druckit förr och ville bara gå efter etikett för en gångs skull. Inte ursprung, inte årgång, inte betyg från experter eller sönderbloggade viner. Det fick bli 2007 Elvis the King Cabernet Sauvignon, ett vin jag tittat på några gånger men snällt avstått då jag lider av svåra fördomar mot viner som endera har:


1. Föredetta idrottsstjärnor/tv-personligheters namn tryckt på etiketten.
2. Tecknade serier eller andra skumma figurer som etikett.
3. Bilder på döda kändisar.

Så varför inte bryta fördomen och plocka en kategori 3? Nästa gång kanske det blir Glenn Strömberg Collezione Bardolino Classico...

Hur som helst. Till detta åt vi ugnsstekt kyckling tillsammans med mozarella, spenat, tomat och potatisklyftor.



Vinet har en hyfsat tät rödblå färg. Till en början är det slutet och lämnar inte ifrån sig så många olika intryck. Det finns syltiga inslag och den del svarta vinbär. Efter en stund lättar det lite och ännu mer sylt kommer fram tillsammans med lite salmiak och björnbär. Smakmässigt finns även syltigheten där, lite frysta smaklösa örter, svarta vinbär och en trevlig fatkänsla. Det är inte speciellt tanninrikt och eftersmaken är inte speciellt lång. Ett trevligt vin som jag kan tänka mig att spontanhandla igen. 1/3 fördomar avbokade och delvis omvandlade...(85).

PS. Om någon kan tipsa om andra etikettsviner som får mig att kunna bocka av punkt 1 och 2 får ni gärna skrika till...DS.