2006 Luigi Righetti Capitel de'Roari Amarone

En av de billigare Amarone-vinerna på Systembolaget står på bordet idag. Länge har jag väntat i vinter på att få öppna den här flaskan. Men alla nyhetssläpp och intressanta nykomlingar på vinhyllan har ständigt satt käppar i hjulet. Nu är det så äntligen dags och för att inte fastna i alkoholträsket har jag kört ett tvådagarsrace. För att ni som läsare ska orka läsa allt skriver jag främst om dag 2 och ger en liten kort notis om dag 1. Samma sak gäller nämligen för det här vinet som för ostbågar. Ostbågar mår enligt mig, bäst av att ligga i en öppen påse en dag innan frosseriet kan starta. Ostsmaken kommer fram mer, de blir lenare och mer skonsamma mot gomen... De blir helt enkelt mycket godare!


Dag 1:
Vinet är spritsigt, bubbligt, kärvt och inte alls roligt. Ingen doft överhuvudtaget. Klara signaler på att något är alldeles på tok fel. Oxiderat vin är ingen favorit och något jag fruktar varje gång jag öppnar en flaska jag suktat efter. Nu ger jag inte upp så enkelt utan pluggar igen flaskan igen och ställer den i viloläge ytterligare en dag.

Dag 2:
Men visst. Dagen efter är det helt nytt vin. Kanske är kylskåpsförvaring melodin för alla slutna oxidationsstinna viner... Vinet är rödbrunt med en klarröd kant. Tydlig fatkänsla och mycket mörk choklad dyker upp direkt vid upphällning. Aningens antydan till viol men inte speciellt mycket. Får lite portvinskänsla, en hög alkohol blandat med plommon och russin ger en synnerligen direkt association med starkviner. I munnen är det fortsatt starkvinskänslan som dominerar. Det är fruktigt, mycket russin, tobak och mörk choklad, dammig torr choklad. Tanninerna är välbalanserade och är ett bra komplement till smakerna. En skön kick på slutet som drar ut med fin längd där återigen den där chokladen dyker upp. Gott.

Ett alldeles utmärkt val för de som anser att Amarone-vinerna är överprisade. Till den gruppen sällar jag mig gärna. Här snackar vi bra grejer för 175:-. Kan till och med kosta på mig ett "Prisvärt!" och "Mycket vin för pengarna!" (90).

Till vinet åt vi Basilikafilégryta och ugnsrostad potatis med fetaost. Passade alldeles utmärkt!

2006 Masi Costasera Amarone della Valpolicella

2006 Masi Costasera Amarone della Valpolicella (194:- på Vikingline, jämfört med 269:- på Systembolaget) tillhör Systembolagets ordinarie sortiment och är därför till viss mån kvalitetskontrollerat. Visst, till en början kan jag hålla med. Vinet är mörkt, mörkt rödbrun och direkt vid första "sniffet" får jag ingen spritig känsla som sig annars är vintypiskt för alkoholspäckade Amarone-viner. Doften domineras av mörka bär, läder, salvia, sylt och en del dunkla toner.


Vinet är ungt, det märks. Egentligen bör det ligga och sova i ytterligare 5 år till en början för att göra sig fullständig rättvisa. Men om jag lärt mig något av Systembolagets politik när det gäller vilka viner de väljer ut till sitt ordinarie sortiment, är det att vinerna ska vara drickfärdiga vid försäljning. Det är precis vad det detta vin är, drickfärdigt, men inte på långa vägar ett färdigt vin. I munnen är vinet fylligt med komplext sammansatta smaker. Vi möts av syltiga inslag, örter, salvia, mörka bär, lite källarkänsla, en viss (Hade förväntat mig mer!) strävhet på tungan blandat med en pepprig slutfinish och en lång men inte alltför angenäm eftersmak. Eftersmaken biter tillbaka med en bitterhet som får en att tappa intresset. Ett helt okej matvin till en stabilare kötträtt eller en fin bit ost, mums (88).