Munskänkarna provar septembernyheter

Munskänkarna lyckades med att plocka ihop 10+3 ok till suveräna viner i ett annars medelmåttigt och halvtråkigt nyhetsläpp. Här nedan kommer till en början endast vilka viner som det bjöds på och ett antal bilder. Korta provningsnoteringar kommer närmaste dagarna.

Vita:

2009 René Muré Signature Gentil (84)

2007 Rully Premier Cru Les Cloux Domaine Jaeger-Defaix (86)

2009 Cloudy Bay Sauvignon Blanc (83)

2006 Cloudy Bay Te Koko Sauvignon Blanc (88)

Röda:

2007 Montefalco Rosso Arnaldo Caprai (85)

2006 Cumaro Conero Riserva Umani Ronchi (84)

2007 Craggy Range Te Kahu (93)



2007 Chateau La Tour Carnet Haut-Medoc (87)



2006 Torbreck The Steading Torbreck Vintners Barossa Valley (89+)



2007 Domaine de Villeneuve Vielles Vignes Chateauneuf-du-Pape (89)



Bonus:

2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco (92)

2006 Renato Ratti Barolo Conca (89)


2006 Renato Ratti Barolo Roche (90+)

Sommarens viner

Här kommer ett litet urval av de viner som provats under sommaren!

2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco
En sågad Barolo som i min ögon är bland det godaste jag någon druckit. Tillgängligt, kraftfullt, coca-colan i slutet är imponerande att hitta men är suveränt god enligt mig. Strunt samma i hur det ska vara. För mig är det perfekt. Kan säkerligen lagras i 5 år utan att den blir sämre. Import Philipson Wine. (92)



2006 Produttori del Barbaresco Barbaresco
Om Rattin var höstig och murrig till stilen är denna mer lättsam och enkel. Kraftfulla tanniner som vittnar om bra lagringspotential. Frisk syra och med en lång eftersmak. Import Philipson Wine. (91)



2007 Salmon Run Pinot Noir
En Pinot Noir från New York som inte rosades under kvällen den dracks. Ska tilläggas att den dracks i sällskap med båda vinerna här ovan och kanske inte fick en riktig chans. Men oavsett kväll var detta ett alldeles för tunt och intetsägande vin. (83)



2007 Xavier Chateauneuf-du-Pape
En ch9 från Systemets standardsortiment. Kraftfull som sig bör, inte speciellt mycket alkohol märks av, oväntat tillgänglig och snäll ch9. Vansinnigt god då jag inte är ett fan av alkoholstinna grenachemonster. Här fick jag frukt, kraft, behagliga tanniner och en lagom eftersmak i samma paket. (91)

2006 Palazzo Bandino Morone

Grillkväll hos F och C med strålande solsken och nybyggd altan bådar gott. På menyn står grillad pepparstek med färskpotatis och en massa annat smått och gott! Till det testar vi ett vin från ordinarie sortiment på Systembolaget. Att dricka vin från Toscana ger mig alltid en viss längtan till att åka dit och dricka vinet där istället, men ikväll fungerade det alldeles utmärkt att sitta och titta på solnedgången i Sverige!

2006 Morone är brunröd och tät till färgen med en lätt rostig kant. Smaken är fruktig med körsbär och lingon. En tydlig mineralitet gillar vi skarpt och tanninerna ger ett uppstramat och aningens kärvt slut. Avslutningen är annars lång med en klar fatkänsla som varar hela vägen in i mål. Lagringsvänligt är det absolut men det är inget fel med att öppna nu till en bit mat heller (87).

Vad det doftade? Inte en susning, det grillades så allt luktade köttsafter, grillkol och vitlök.

2006 Luigi Righetti Capitel de'Roari Amarone

En av de billigare Amarone-vinerna på Systembolaget står på bordet idag. Länge har jag väntat i vinter på att få öppna den här flaskan. Men alla nyhetssläpp och intressanta nykomlingar på vinhyllan har ständigt satt käppar i hjulet. Nu är det så äntligen dags och för att inte fastna i alkoholträsket har jag kört ett tvådagarsrace. För att ni som läsare ska orka läsa allt skriver jag främst om dag 2 och ger en liten kort notis om dag 1. Samma sak gäller nämligen för det här vinet som för ostbågar. Ostbågar mår enligt mig, bäst av att ligga i en öppen påse en dag innan frosseriet kan starta. Ostsmaken kommer fram mer, de blir lenare och mer skonsamma mot gomen... De blir helt enkelt mycket godare!


Dag 1:
Vinet är spritsigt, bubbligt, kärvt och inte alls roligt. Ingen doft överhuvudtaget. Klara signaler på att något är alldeles på tok fel. Oxiderat vin är ingen favorit och något jag fruktar varje gång jag öppnar en flaska jag suktat efter. Nu ger jag inte upp så enkelt utan pluggar igen flaskan igen och ställer den i viloläge ytterligare en dag.

Dag 2:
Men visst. Dagen efter är det helt nytt vin. Kanske är kylskåpsförvaring melodin för alla slutna oxidationsstinna viner... Vinet är rödbrunt med en klarröd kant. Tydlig fatkänsla och mycket mörk choklad dyker upp direkt vid upphällning. Aningens antydan till viol men inte speciellt mycket. Får lite portvinskänsla, en hög alkohol blandat med plommon och russin ger en synnerligen direkt association med starkviner. I munnen är det fortsatt starkvinskänslan som dominerar. Det är fruktigt, mycket russin, tobak och mörk choklad, dammig torr choklad. Tanninerna är välbalanserade och är ett bra komplement till smakerna. En skön kick på slutet som drar ut med fin längd där återigen den där chokladen dyker upp. Gott.

Ett alldeles utmärkt val för de som anser att Amarone-vinerna är överprisade. Till den gruppen sällar jag mig gärna. Här snackar vi bra grejer för 175:-. Kan till och med kosta på mig ett "Prisvärt!" och "Mycket vin för pengarna!" (90).

Till vinet åt vi Basilikafilégryta och ugnsrostad potatis med fetaost. Passade alldeles utmärkt!

En tur till Piemonte med Munskänkarna

En så här i efterhand förvirrande uppdelning av viner blev det idag. Idag hade jag hoppats få prova Barolo vs. Barolo, Barbaresco vs. Barbaresco, Langhe Nebbiolo vs ... ja ni förstår. Istället körde Munskänkarna en druva vs druva vilket är nog intressant men kanske inte det jag hoppats på.

Det var lite dåligt på anteckningsfronten idag så det blir inga utförligare beskrivningar på vinerna men håll till godo.

Beklagar de dåliga bilderna.

1. 2008 Ceretto Langhe Arneis Blange 199:- (BS 83207)

Arneis är en druva jag aldrig provat förr, likväl som jag aldrig provat ett vitt vin från Piemonte. Doften är tät och sluten. Starkt parfymerad men inte för den sakens skull påträngande. Angenäm att dricka men inget jag skulle lägga pengarna på. (82)

2. 2008 Michele Chiarlo Gavi 145:- (BS 72477)

Cortese är ytterligare en ny druva och ytterligare ett stängt och slutet vin i doften. Jag var där för att dricka rödvin och tappade väl orienteringen under de två vita ingångsvinerna. Så tyvärr är det bristfällig information om dessa. Kommentera gärna om ni har några tankar.

3. 2007 Grignolino d'Asti 121:-(BS 74884)

En näst intill oxiderad doft med sur framtoning. Munskänkarnas "upphällare" för kvällen hade olika åsikter om det verkligen var korkat eller inte men efter ett flertal flaskor kom de överens om att vinet ska lukta oxiderat. Inte en helt publikfriande inledning alltså men småtrevlig och fullt drickbart. Friskt, lingon i gränslandet mogna/omogna, gröna äpplen och vinet känns ungt (83).

4. 2007 Vajra Dolcetto d'Alba 136:- (BS 73278)

Provningens sämsta vin. Metallisk doft och en sur smak som inte gav mersmak. (76)

5. 2008 Briccotondo Barbera 75:- (2273)

Ett otroligt fynd från Fontanafredda och faktiskt det vin som imponerar mest idag om man ser till prisvärdhet. 75:- är ett otroligt kap och för denna ringa summa får man ett kraftfullt och lättdrucket vin som de allra flesta middagsgäster skulle uppskatta. Faller lite i lä när man dricker parallellt med nummer 6. Har en tendens till att tappa det djup som finns och istället bidra med än mer syra som kan bli lite okontrollerad. Som separat dryck klarar det sig dock alldeles utmärkt. (85)

6. 2007 Barbera d'Alba Ciabot della Luna 229.- (95659)

Fin ekig känsla med lagringsmöjligheter på några år. Tar udden av av vin nr 5. och visar upp en fin struktur och livliga tanniner (87).

7. 2004 Eremo 93:- (42361)

Ytterligare ett vin från Fontanafredda. Lakritstoner med lite syra. Gott och fullt jämförbart med Pio Cesare Nebbiolo. Har en tendens till att bli lite slätstruken vid parallell provning där den tappar lite av frukten och ökar istället andelen syrliga röda frukter som biter ifrån rätt ordentligt. (86).

8. 2006 Pio Cesare Nebbiolo 119:- (7306)

Ett nebbiolovin som anses vara lite av standard i systembolagets sortiment. Det levererar det man kan förvänta sig. Drickvänlighet, en given succé hos de allra flesta vindrickande svenssons. Ett bra vin som gott och väl kvalificerar sig som "Husets vin" hemma hos mig (85).

9. 2003 Barbaresco Voghera 219:- (2339)

Dagens höjdare. Mycket frukt, tobak, balanserad fruktsyra och lite lakrits. En tillgänglig och drickvänlig Barbaresco som klår den tillfälliga Livio Pavese Barbaresco. Vogheran är fylligare, mer komplex och ger mer för pengarna (90+).



10. 2005 Renato Ratti Barolo Rocche 593:- (95277)

Stor, komplex och härligt inbjudande doft. En doft man kan nöja sig med att lukta på en hel kväll. Och det är väl tyvärr där det stannar också. Det må vara en bra Barolo men den är i nuläget alldeles för ung för att kunna utvärderas. Denna bör ligga i 6-7 år innan den ens ska komma på tal att korkas upp. Smakmässigt är den stram och kärv. Sandpapper och ett rent dörrstopp när det kommer till öppenhet och smakmässig sensation. Ingen tvekan om att det i framtiden säkerligen lugnar ner sig och och ger den njutning den är avsedd för. Men för mig är det inte ett alternativ att köpa ett vin för 600:- utan vetskap om hur den är om 10 år. Poängsättning känns överflödig men 82p för smak, 94p för den underbara doften och sen potentialen? 90? 96? Vem vet.

11. Asti Cinzano 75:- (7711)

Ett standardmousserande som kanske inte var den avslutning man hade kunnat hoppas på. Men visst, det satt fint som munskölj efter de övriga vinerna. En klassiker som inte är någon större favorit hos mig.

På plats kom jag inte på vad det andra Asti-mousserande vinet hette. Det jag hellre hade haft som munskölj: Asti Martini heter det! Torrare och inte fullt lika sötsliskigt.

2006 Allesverloren Fine Old Vintage

I början av 1700-talet brann en vingård ner i Swartland-distriktet i Sydafrika. Efter uppbyggnad döptes gården till Allesverloren ("Allt är förlorat"). Första hundra år sedan gick man över till vinmakeri och tog då namnet Allesverloren Wine Estate. Gården har tillgång till 227 hektar där man riktar in sig mot röda viner. Ett av vingårdens viner är Allesverloren Fine Old Vintage. Vinet är uppbyggt på Tinta Barocca (20%), Souzao (20%) och Pontac (20%). Resterande delar är jämnt fördelade på Touriga Nacional, Tinta Roriz, Malvasia Rey och Tinta Francesca och tillsammans trycker de upp alkoholhalten till 18%. Druvorna är plockade från sju olika lägen som ligger mellan 270 och 340 meter över havet.


2006 Allesverloren Fine Old Vintage (135:-) är i glaset mörkt rött med en rosa kant. Solmogna russin dominerar doftintrycket men där bakom finns en hint av mynta, fat och katrinplommon. Till en början är det rätt spritigt, och det ska tilläggas att denna flaska har varit öppnad i fyra månader, men att den spritiga känslan alltid har infunnit sig. Spriten tacklas dock av efter en stund i glaset och fram kommer de mer angenäma tonerna. I munnen är det sött och lent med en lite kryddig avslutning. Russin och katrinplommon står för fiolerna men även körsbär och svarta vinbär kan hittas bakom det kompakta russinlagret. Under dessa fyra månader har russinsmaken blivit allt mer påtaglig medan de andra intrycken allt mer har fallit i glömska. Det är alltså ingen fara på taket med att ha flaskan öppen under en längre tid om man tycker att russin är en angenäm smak. Om man däremot har lite svårt för solmogna russin blandat med en rätt tuff sötma kanske man ska avstå helt eller i alla fall dricka upp flaskan de första 2-3 veckorna.

Sammanfattningsvis är det ett bra "Port" som helt klart duger om man inte hittar det man söker efter inom Portugals gränser eller om man vill ha sjysst introvin för att lära sig dricka den här typen av viner. Det är billigt och prisvärt om man ser till vad en flaska Port annars kostar och levererar egentligen det man kan förvänta sig. Smakmässigt kommer det inte upp till 05:an som levererar ett bredare spektra av både doft och smak och får därför en rätt ljummen dom (84).

2006 Masi Costasera Amarone della Valpolicella

2006 Masi Costasera Amarone della Valpolicella (194:- på Vikingline, jämfört med 269:- på Systembolaget) tillhör Systembolagets ordinarie sortiment och är därför till viss mån kvalitetskontrollerat. Visst, till en början kan jag hålla med. Vinet är mörkt, mörkt rödbrun och direkt vid första "sniffet" får jag ingen spritig känsla som sig annars är vintypiskt för alkoholspäckade Amarone-viner. Doften domineras av mörka bär, läder, salvia, sylt och en del dunkla toner.


Vinet är ungt, det märks. Egentligen bör det ligga och sova i ytterligare 5 år till en början för att göra sig fullständig rättvisa. Men om jag lärt mig något av Systembolagets politik när det gäller vilka viner de väljer ut till sitt ordinarie sortiment, är det att vinerna ska vara drickfärdiga vid försäljning. Det är precis vad det detta vin är, drickfärdigt, men inte på långa vägar ett färdigt vin. I munnen är vinet fylligt med komplext sammansatta smaker. Vi möts av syltiga inslag, örter, salvia, mörka bär, lite källarkänsla, en viss (Hade förväntat mig mer!) strävhet på tungan blandat med en pepprig slutfinish och en lång men inte alltför angenäm eftersmak. Eftersmaken biter tillbaka med en bitterhet som får en att tappa intresset. Ett helt okej matvin till en stabilare kötträtt eller en fin bit ost, mums (88).