Munskänkarna provar Châteauneuf-du-Pape 2007

"Most bang for the bucks" är slogan för kvällens temaprovning hos Munskänkarna Stockholm.

Vinerna som ställs upp är de viner som ingick i Munskänkarnas vinpaket 2010. Provningsledare Ulf Svahn.

Synonymt för årgång 07 när det kommer till Ch9 är frukt. Frukten dominerar kraftigt i alla 6 glas ikväll även om den framträder på lite olika sätt.

2007 Domaine la Barroche Cuvée Terroir

2007 Domaine des Senechaux

2007 Domaine Vieux Telegraphe Telegramme

2007 Le Vieux Donjon

2007 Domaine de Marcoux

2007 Domaine Bois de Boursan

Frågeställningen "Vilken typ av vin är du ute efter när du ska dricka Ch9?" väcktes under provningen. Svaret för mig är enkelt. Jag är inte ute efter något annat än att hitta det godaste vinet och det som ger mig mest för stunden. Om det är typiskt för Ch9 rent generellt, typiskt för en specifik årgång eller druvsammansättning spelar ingen roll.

Vad är godast just här och just nu?

Svaret på den frågan ikväll är 2007 Domaine Bois de Boursan. En högst atypisk Ch9 baserat på de 6-7 övriga Ch9 jag druckit. Vinet är lagrat 18 månader på ölfat från Alsace och ger förutom en tydlig släng av öl även en hel del intryck av stall, unken källare, höst och urin. Dunkel doft och dunkel smak med mycket frukt. Må så vara att den inte faller in i facket typisk och klassisk Ch9, men gott var det!

Kvällens besvikelse var Domaine la Barroche Cuvée Terroir. Tanig och intetsägande doft samt smak. Efter en stunds luftande är det en kraftig lakritsdoft som träder fram. Försvann dock lika snabbt som det dök upp. Ungefär som med allt annat med här vinet.

Kvällens tankeställare: Är det värt att lägga 250 - 350 kr för en flaska vin som är drickvänlig redan nu men ändå inte väcker ha-begäret? Alla 6 flaskor ikväll var mer eller mindre bra med några toppar och några bottnar. Frukten finns där, tanninerna likaså och alkoholen var smidigt inbäddad och märktes inte speciellt mycket. Kanske blir man alkoholblind när det bara är hög alkoholhalt man sitter och provar?

Men är det något vin som kommer bli bättre med åren? Är det något vin som faktiskt behöver ligga i källaren några år för att bli bättre?

Bättre är ett svårt ord att definiera när det endast gäller individuell smak och tycke. Men för ~300 kr köper jag inte bara ett vin, jag köper även lagringspotential och efter ikväll kan jag helt ärligt inte svara på om Ch9 behöver lagras eller om de blir bättre med lagring. Men för halva priset kan jag hitta lika bra eller bättre drickvänliga viner.

Munskänkarna provar septembernyheter

Munskänkarna lyckades med att plocka ihop 10+3 ok till suveräna viner i ett annars medelmåttigt och halvtråkigt nyhetsläpp. Här nedan kommer till en början endast vilka viner som det bjöds på och ett antal bilder. Korta provningsnoteringar kommer närmaste dagarna.

Vita:

2009 René Muré Signature Gentil (84)

2007 Rully Premier Cru Les Cloux Domaine Jaeger-Defaix (86)

2009 Cloudy Bay Sauvignon Blanc (83)

2006 Cloudy Bay Te Koko Sauvignon Blanc (88)

Röda:

2007 Montefalco Rosso Arnaldo Caprai (85)

2006 Cumaro Conero Riserva Umani Ronchi (84)

2007 Craggy Range Te Kahu (93)



2007 Chateau La Tour Carnet Haut-Medoc (87)



2006 Torbreck The Steading Torbreck Vintners Barossa Valley (89+)



2007 Domaine de Villeneuve Vielles Vignes Chateauneuf-du-Pape (89)



Bonus:

2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco (92)

2006 Renato Ratti Barolo Conca (89)


2006 Renato Ratti Barolo Roche (90+)

Sommarens viner

Här kommer ett litet urval av de viner som provats under sommaren!

2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco
En sågad Barolo som i min ögon är bland det godaste jag någon druckit. Tillgängligt, kraftfullt, coca-colan i slutet är imponerande att hitta men är suveränt god enligt mig. Strunt samma i hur det ska vara. För mig är det perfekt. Kan säkerligen lagras i 5 år utan att den blir sämre. Import Philipson Wine. (92)



2006 Produttori del Barbaresco Barbaresco
Om Rattin var höstig och murrig till stilen är denna mer lättsam och enkel. Kraftfulla tanniner som vittnar om bra lagringspotential. Frisk syra och med en lång eftersmak. Import Philipson Wine. (91)



2007 Salmon Run Pinot Noir
En Pinot Noir från New York som inte rosades under kvällen den dracks. Ska tilläggas att den dracks i sällskap med båda vinerna här ovan och kanske inte fick en riktig chans. Men oavsett kväll var detta ett alldeles för tunt och intetsägande vin. (83)



2007 Xavier Chateauneuf-du-Pape
En ch9 från Systemets standardsortiment. Kraftfull som sig bör, inte speciellt mycket alkohol märks av, oväntat tillgänglig och snäll ch9. Vansinnigt god då jag inte är ett fan av alkoholstinna grenachemonster. Här fick jag frukt, kraft, behagliga tanniner och en lagom eftersmak i samma paket. (91)

2007 Smoking Loon Cabernet Sauvignon

Nya tider nya grepp. Slut på de långa utläggningarna som ändå ingen läser. Vinbloggarna har på många håll slutat fokusera på vinet och istället börjat fokusera på en massa snack om humör, väderomslag, godtycklig poängsättning (88-90) samt en hel del annat fullständigt värdelöst vetande. Jag är själv medskyldig :-)

Så här kommer en kortfattad sammanfattning utan synonymordboken (Mineral kommer inte beskrivas som en våtdaggig kiselsten funnen på en klippa på Österlen en dag med en lätt sydlig vindpust...):

Ursprung: USA, Kalifornien
Årgång: 2007
Druva: Cabernet SauvignonAlkoholhalt: 13.5%
Producent: Don Sebastiani & Sons
Pris Systembolaget: 110:-
Artikelnr: 88746

Färg:
Mörk djupröd.

Doft:
Mycket frukt, mörka bär, lagom med ekton och kanel.

Smak:
Snälla tanniner, hyfsat lång eftersmak med lite krydda på slutet, körsbär och jordgubbar.

2007 Barone Ricasoli Brolio

2007 Barone Ricasoli Brolio är medelfyllig och klarröd till färgen. Intrycken under kvällen är att flaskan är relativt stängd men att den ändå levererar. Inga jättetydliga signaler om dofterna når fram till min bristfälliga doftuppfattningnäsa. Ändå hittar vi lite plommon, svarta vinbär och malet kaffe. Smakmässigt är det rostade fat, körsbär och plommon som vi framförallt kan sätta ord på. Tanninerna i den här årgången Brolio verkar ligga lågt vid första kontakten med munnen men ändå meddela sin närvaro i eftersmaken som i övrigt är medellång och uppfriskande.

Fungerar alltid bra till mat men även fristående (86).

Munskänkarna provar Mosel

Munskänkarna ställer med hjälp av Stig Toftling fram 8 rieslingviner från Mosel. Det bjuds på Grosses Gewächs, Kabinett, Spätlese, Auslese och Beerenauslese. Mums med andra ord. Efter en bra genomgång av Mosel och allt man vill veta traskade vi så småningom in på vinerna.

2008 Weingut Clemens Busch Pündericher Marienberg Riesling Grosses Gewächs
Doften är relativt sluten och svag. Mineralitet lyser genom men lämnar inga bestående intryck hos mig. Smakmässigt dominerar grapefrukt och blodgrape med en tydlig beska. Lite störande blev beskan till slut och vinet utses till kvällens bottennapp.

2008 Weingut Van Volxem Scharzhofberger Riesling Grosses Gewächs
Kraftfullare än vin 1. Petroleum finns där i bakgrunden och likaså våt sten. I munnen är det oljigt, en viss beska finns med i bilden och gula solmogna äpplen ger det starkaste intrycket.

2008 Weingut Egon Müller Scharzhofberger Riesling Kabinett
Det ljusaste av vinerna ikväll. Mycket citrus med hög mineralitet dominerar de första intrycken i munnen. Det är friskt med en tydlig skillnad i alkoholhalt jämfört med de två tidigare vinerna. Doften får mig att tänka på sommaren med båtmotor, bensinångor och skitig olja. Rätt trevligt faktiskt.

2008 Weingut Fritz Haag Brauneberger Juffer Riesling Spätlese
Måste missat i mina anteckningar här så det blir kortfattat. Citrus och mycket tropiska inslag i doften. Alkoholen känns obefintlig och sötman är stark. Det är lent i gomen med en svag mineralitet.

2007 Weingut J. J. Prüm Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese
Kan vara den minst inbjudande doften jag stött på i ett vin som kostar mer än 100:-. Dragen är tydligt åt kattpiss och kloak. Tankarna vandrade åt Sauvignon Blanc men det vore nästan en svordom att säga högt. Smakmässigt är det desto trevligare. Fylligt, friskt med en liten beska.

2003 Weingut Reinhold Haart Piesporter Goldtröpfchen Riesling Auslese
Doften är inbjudande med honung och tropiska frukter. Det finns en hint av terpentin eller lösningsmedel som är svår att sätta fingret på. Smakmässigt är ananas det första som dyker upp men den underbart långa eftersmaken bjuder på godis och en grym karamellkänsla. En klar kandidat till kvällens bästa vin.


1971 Friedrich Wilhelm Gymnasium Graacher Domprobst Riesling Auslese
Färgen är förvånande nog inte moget mörkgul utan ljus och fullt jämförbar med de yngre vinerna i dagens uppställning. Etiketten är tejpad och man kan inte låta bli att tänka på den stackare som suttit och tejpat alla flaskor för 34 år sedan. Mognadsgraden märks desto tydligare i doften som bjuder på starka inslag av rök, cognac, tjära, petroleum och fiskrens. Smakmässigt är det oväntat friskt, nästintill en torr känsla i munnen. Jag har ingen erfarenhet av äldre viner, men kan det under åren ske en reduktion av restsocker som lockar fram den friskare känslan?


1976 Weingut Schwaab-Kiebel Erdener Treppchen Riesling Beerenauslese
Mörkt gyllengul till färgen vittnar om sina år i flaskan. Doften är något lugnare men det finns rökiga toner, läder och cognac här också. Smaken är len, tät som drar åt det oljiga hållet. Sötman är konstant närvarande och ibland till det negativa då man nästan storknar. Finaste etiketten ikväll.


En trevlig genomgång med bra viner rakt genom. En del föll mig mindre i smaken och andra var riktiga klassviner. Kul att få prova på långlivad Mosel och jämföra dem mot yngre förmågor och kunna bilda sig en uppfattning om lagringspotentialen.

Piemontekväll med tyska inslag

Det är lördag och dags för middag med bror P och hans fru T. En middag man sett fram emot länge är äntligen här. Mycket god mat och gott vin blev det under kvällen. Sällskapet var som alltid super och här nedan kommer sammanfattningen. Vinerna hamnade under kvällen lite på sidan av och fokus på att förnimma smakintryck fanns inte där till 100% genom hela kvällen så håll till godo med en lite haltande beskrivning!

Kvällen startar med en flaska Mosel - 2008 Dr. Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett.
En härligt frisk halvtorr historia som drog lite åt det torra hållet på grund av sin syra. Många halvtorra viner har en tendens till att dra sig mot saft och besvikelse men den här flaskan slog sönder alla mina förutfattade åsikter om halvtorra viner. Mycket citrus och päron i smaken tillsammans med en livlig bubblighet och skön syra. Fin längd som kändes lite småfet i gomen (89).


Förrätt: Antipasto i form av parmaskinka, italiensk salami, marinerad aubergine, oliver, soltorkade tomater och marinerad paprika.


Till den här härliga tallriken korkade vi upp en 2007 La Spinetta Langhe Nebbiolo. En kraftfull och tanninrik Nebbiolo som krävde sina timmar innan det lugnade ner sig. Klart blåröd till färgen. Doftmässigt är det röda bär, lite sötlakrits, mycket blommor och svarta vinbär som dominerar. I munnen är det tanninerna som leker livets glada dagar. Det är stramt och lite småsyrligt. Väldigt gott är det att dricka nu, men den kartiga och strama känslan vittnar om en lagringspotential som sträcker många år framåt. Spara och drick sen om ni har flertalet flaskor kvar (90+).


Huvudrätt: Ryggbiff med svamprisotto med tryffelolja. En sanslöst god huvudrätt som passade perfekt till middagsvinet.


2001 Roagna Barolo La Rocca e La Pira är tegelbrun/rostig till färgen. En klar mognadssignal som bådar gott. Trögstartad doft, som ett slags vakuum. Dock lättar det rätt snart och fram kommer en ljuvlig doft av röda bär, ek, lakrits, svag tjära? I munnen är det stramt, friskt med mineraler och en len känsla i gomen. Och nej, det är vansinnigt gott. Jag är fast i Barolo-träsket och utan anteckningar tänker jag inte sitta här och bladdra iväg. Prisvärdet kan alltid diskuteras och det är med blandad skräckförtjusning jag inser att Barolo smakmässigt är min väg att gå, men prismässigt - inte så mycket. Lagringsvänligt är det så ingen brådska med den här juvelen. Skadar dock inte att dricka nu men då till mat och inte fristående. (92)


En grym kväll var det med trevligt sällskap, god mat och gott vin! Bäddar för en favorit i repris!

2007 Tua Rita Perlato del Bosco Toscana IGT

Då var det dags att pröva det andra vinet från Tua Rita som jag köpte för några månader sen. Provningen av introduktionsvinet kan ni läsa om här. Det här är snäppet högre upp på skalan och kan väl kallas Tua Ritas karaktärsvin. Ett vin som ska visa upp kvaliteten för den bredare mängden vinälskare och inte bara de med tjock plånbok. Att visa upp vilken karaktär som finns i deras dyrare och mer prestigefyllda viner men till ett överkomligt pris. Nu var det dock inte gratis att beställa den här flaskan, men jämfört med deras dyraste vin kostar den här flaskan en spottstyver.


2007 Tua Rita Perlato del Bosco är mörkt röd i glaset med en lätt blå nyans. Direkt när korken avlägsnas är det nypon för hela slanten som väller ur flaskan. Nyponen ligger som en slöja, tät och tjock men ändå så len och inbjudande. Först när man karafferar vinet försvinner nyponen till bakgrunden och ersätts av något helt annat. Nu kommer örterna, ekfaten, svarta vinbär och köttsafter. Ett tag trodde jag nästan att jag sniffade på lammsteken som låg i ugnen och inte vinet, men fullt så köttigt var det inte.



I munnen är det lent, nästan lite oljigt och trögflytande i gomen. Syrorna öser på som aldrig förr, tanninerna är kraftfulla och strama. Jag känner redan här att det är alldeles för tidigt att dricka den här flaskan, här finns det många år kvar i ryggläge att vänta ut. Köttsafterna sitter i även i smaken, det är en massa frukt, mogna körsbär, omogna äpplen, körsbärskärnor och en lång kartig eftersmak som aldrig tar slut.

Vilken kraft de har tryckt in i det här vinet. Här har man satsat fullt ut för att verkligen fånga de olika karaktärerna i deras viner. Ibland kanske man hade önskat att de sansat sig lite och inte kört all-in. Men det är ett bra vin, helt klart. Vi njöt av det här hemma fullt ut och när man får kommentaren - "Mmm, köp det här igen" - Då vet man att det uppskattades och att det var bra. Riktigt bra. Här finns potentialen de kommande 5-6 åren. Köp och glöm är mitt råd (91).

2007 Tua Rita Perlato del Bosco Toscana IGT
91p
319:-

Länken går till Systembolaget.

2007 Ca'Maggiore Langhe Nebbiolo

Nedslaget i beställningssortimentet landade i Langhe, Piemonte. 2007 Ca'Maggiore Langhe Nebbiolo (Länken går till systembolaget) är mörkröd och tät till färgen. Doften är örtigt kryddig med inslag viol, lakrits och en hel del frukt. Trevligt! I munnen är det unga tanniner till en början som efter hand lugnar ner sig och integreras på ett bra sätt. Fortsatt kryddigt med massor av örter, mörka bär, nyponsoppa samt lite körsbär som lurar i vassen.



Ett bra alternativ till en lättsam Nebbiolo är det helt klart. Ett lugnt och sansat vin med en skön tanninkick och ett fruktigt inslag som passade mig perfekt. En klar kandidat till husets röda som måste med i en grillkväll i sommar. (86)

2007 Bera Barbera d'Alba

2007 Bera Barbera d'Alba (Länken går till vinets sida på Carl-Jans vinklubb, beklagar detta men hittar det inte på Cellartracker) är ett vin rekommenderat av Carl-Jans vinklubb. Jag är varken medlem i klubben eller något fan av Carl-Jan, men man måste ge gubben en chans.


Vinet är blårött i glaset. En bränd ton med örter dominerar till en början. Inslag av lingon och blåbär finns där också. I munnen är det näst intill kolsyraaktigt bubbligt, med livliga syror som bränner på tungan. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den udda känslan av kittlande bubblor i ett rödvin men bestämmer mig efter en stund för att såga den känslan. Lite obehagligt och i helt fel typ av dryck. Förutom den livliga syran finns det en kartig känsla, omogna äpplen, mörka bär, kryddor och blåbär. Nix, ingen höjdare. Smakerna som döljer sig bakgrunden i all ära. De är säkert jättetrevliga i ett lugnare vin, men med den här "kolsyran" närvarande spelade det ingen roll. (75)

2007 Elvis the King Cabernet Sauvignon

Var ute på jakt efter ett vin jag aldrig druckit förr och ville bara gå efter etikett för en gångs skull. Inte ursprung, inte årgång, inte betyg från experter eller sönderbloggade viner. Det fick bli 2007 Elvis the King Cabernet Sauvignon, ett vin jag tittat på några gånger men snällt avstått då jag lider av svåra fördomar mot viner som endera har:

1. Föredetta idrottsstjärnor/tv-personligheters namn tryckt på etiketten.
2. Tecknade serier eller andra skumma figurer som etikett.
3. Bilder på döda kändisar.

Så varför inte bryta fördomen och plocka en kategori 3? Nästa gång kanske det blir Glenn Strömberg Collezione Bardolino Classico...

Hur som helst. Till detta åt vi ugnsstekt kyckling tillsammans med mozarella, spenat, tomat och potatisklyftor.

Vinet har en hyfsat tät rödblå färg. Till en början är det slutet och lämnar inte ifrån sig så många olika intryck. Det finns syltiga inslag och den del svarta vinbär. Efter en stund lättar det lite och ännu mer sylt kommer fram tillsammans med lite salmiak och björnbär. Smakmässigt finns även syltigheten där, lite frysta smaklösa örter, svarta vinbär och en trevlig fatkänsla. Det är inte speciellt tanninrikt och eftersmaken är inte speciellt lång. Ett trevligt vin som jag kan tänka mig att spontanhandla igen. 1/3 fördomar avbokade och delvis omvandlade...(85).

PS. Om någon kan tipsa om andra etikettsviner som får mig att kunna bocka av punkt 1 och 2 får ni gärna skrika till...DS.

2007 Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais

Nervös var jag när jag dagen efter stationsprovningen hos Munskänkarna tog mig till Regeringsgatan för att "kika" lite. Titta är alltid roligt, att plocka ner några flaskor i korgen är ännu roligare. Idag var jag bara ute efter det där vinet som fick mig att öppna ögonen ordentligt för Bourgogne. Jag hade under dagen uppdaterat bolagets saldosida för vinet en sisådär ~250 gånger och skräckslaget insett att saldot minskade för nästan varje uppdatering. Väl framme på Regeringsgatan börjar jakten - 3 flaskor ska finnas. I färskt minne har jag erfarenheten med en skumpa för 256:- och 56 st kvar - "Nä, vi har inga sådana kvar, en liten miss", sa man på Systemet. Jojo...Småjoggar in på vinkällardelen, letar intensivt med blicken, skippar nummerlapp och bara plöjer genom hyllorna. Slut. Etikett hittad - Ingen flaska kvar. Kollar i facket bredvid, ser lite annorlunda ut. Tittut! Bakom några tyska uppfinningsrikt namnsatta rieslingviner står 1(!) flaska. Bara min! My precious.


2007 Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais är en ljust rödblå historia. Vi fångar upp jordgubbar, hallon, körsbär och en frisk fläkt av citrusfrukter och en allmänt skön känsla. Det lovar återigen gott redan här. Och gott är det även i munnen. En len svalkande känsla med mycket frukt, fina avrundade örter, saltlakrits och en läskande citrusmineralitet infinner sig. Vinet är fint integrerat, balanserat och välgjort ända ut i fingerspetsarna. En härligt lång eftersmak som sitter i länge och som aldrig blir tröttsam eller fel. Lite klös, lite syror och örtighet avslutar på ett väl sammansatt sätt. Grymt bra!

Nämnde jag att fler bloggat om samma vin?

Ny leverans anlände till Regeringsgatan för några dagar sen men jag har lyckats hålla mig undan. Kanske dags att återuppta jakten på den sista flaskan? (91+)

En tur till Piemonte med Munskänkarna

En så här i efterhand förvirrande uppdelning av viner blev det idag. Idag hade jag hoppats få prova Barolo vs. Barolo, Barbaresco vs. Barbaresco, Langhe Nebbiolo vs ... ja ni förstår. Istället körde Munskänkarna en druva vs druva vilket är nog intressant men kanske inte det jag hoppats på.

Det var lite dåligt på anteckningsfronten idag så det blir inga utförligare beskrivningar på vinerna men håll till godo.

Beklagar de dåliga bilderna.

1. 2008 Ceretto Langhe Arneis Blange 199:- (BS 83207)

Arneis är en druva jag aldrig provat förr, likväl som jag aldrig provat ett vitt vin från Piemonte. Doften är tät och sluten. Starkt parfymerad men inte för den sakens skull påträngande. Angenäm att dricka men inget jag skulle lägga pengarna på. (82)

2. 2008 Michele Chiarlo Gavi 145:- (BS 72477)

Cortese är ytterligare en ny druva och ytterligare ett stängt och slutet vin i doften. Jag var där för att dricka rödvin och tappade väl orienteringen under de två vita ingångsvinerna. Så tyvärr är det bristfällig information om dessa. Kommentera gärna om ni har några tankar.

3. 2007 Grignolino d'Asti 121:-(BS 74884)

En näst intill oxiderad doft med sur framtoning. Munskänkarnas "upphällare" för kvällen hade olika åsikter om det verkligen var korkat eller inte men efter ett flertal flaskor kom de överens om att vinet ska lukta oxiderat. Inte en helt publikfriande inledning alltså men småtrevlig och fullt drickbart. Friskt, lingon i gränslandet mogna/omogna, gröna äpplen och vinet känns ungt (83).

4. 2007 Vajra Dolcetto d'Alba 136:- (BS 73278)

Provningens sämsta vin. Metallisk doft och en sur smak som inte gav mersmak. (76)

5. 2008 Briccotondo Barbera 75:- (2273)

Ett otroligt fynd från Fontanafredda och faktiskt det vin som imponerar mest idag om man ser till prisvärdhet. 75:- är ett otroligt kap och för denna ringa summa får man ett kraftfullt och lättdrucket vin som de allra flesta middagsgäster skulle uppskatta. Faller lite i lä när man dricker parallellt med nummer 6. Har en tendens till att tappa det djup som finns och istället bidra med än mer syra som kan bli lite okontrollerad. Som separat dryck klarar det sig dock alldeles utmärkt. (85)

6. 2007 Barbera d'Alba Ciabot della Luna 229.- (95659)

Fin ekig känsla med lagringsmöjligheter på några år. Tar udden av av vin nr 5. och visar upp en fin struktur och livliga tanniner (87).

7. 2004 Eremo 93:- (42361)

Ytterligare ett vin från Fontanafredda. Lakritstoner med lite syra. Gott och fullt jämförbart med Pio Cesare Nebbiolo. Har en tendens till att bli lite slätstruken vid parallell provning där den tappar lite av frukten och ökar istället andelen syrliga röda frukter som biter ifrån rätt ordentligt. (86).

8. 2006 Pio Cesare Nebbiolo 119:- (7306)

Ett nebbiolovin som anses vara lite av standard i systembolagets sortiment. Det levererar det man kan förvänta sig. Drickvänlighet, en given succé hos de allra flesta vindrickande svenssons. Ett bra vin som gott och väl kvalificerar sig som "Husets vin" hemma hos mig (85).

9. 2003 Barbaresco Voghera 219:- (2339)

Dagens höjdare. Mycket frukt, tobak, balanserad fruktsyra och lite lakrits. En tillgänglig och drickvänlig Barbaresco som klår den tillfälliga Livio Pavese Barbaresco. Vogheran är fylligare, mer komplex och ger mer för pengarna (90+).



10. 2005 Renato Ratti Barolo Rocche 593:- (95277)

Stor, komplex och härligt inbjudande doft. En doft man kan nöja sig med att lukta på en hel kväll. Och det är väl tyvärr där det stannar också. Det må vara en bra Barolo men den är i nuläget alldeles för ung för att kunna utvärderas. Denna bör ligga i 6-7 år innan den ens ska komma på tal att korkas upp. Smakmässigt är den stram och kärv. Sandpapper och ett rent dörrstopp när det kommer till öppenhet och smakmässig sensation. Ingen tvekan om att det i framtiden säkerligen lugnar ner sig och och ger den njutning den är avsedd för. Men för mig är det inte ett alternativ att köpa ett vin för 600:- utan vetskap om hur den är om 10 år. Poängsättning känns överflödig men 82p för smak, 94p för den underbara doften och sen potentialen? 90? 96? Vem vet.

11. Asti Cinzano 75:- (7711)

Ett standardmousserande som kanske inte var den avslutning man hade kunnat hoppas på. Men visst, det satt fint som munskölj efter de övriga vinerna. En klassiker som inte är någon större favorit hos mig.

På plats kom jag inte på vad det andra Asti-mousserande vinet hette. Det jag hellre hade haft som munskölj: Asti Martini heter det! Torrare och inte fullt lika sötsliskigt.

2007 de Ladoucette Pouilly-Fumé

Idag blev det honung och dijonsenaps glazerad laxfilé med ugnsrostade morötter och palsternacka. Receptet taget från bloggen Johan P. Till det föll valet på ett vitt vin från Pouilly-Fumé. Närmare bestämt 2007 de Ladoucette Pouilly-Fumé. 100% Sauvignon Blanc och 12.5% alkohol.

Både doft och smak är druvtypiska. Svartvinbär och citrus är framträdande. Även en del gröna äpplen gör sig påminda men inget som gör ett större intryck i vinet som helhet. Vinet är friskt och med en hög syrlighet som känns lite obalanserad. Mineralerna är fina och de är nästan lite smårökiga. Det känns lite fett i munnen, som om det lägger sig en hinna i gomen som måste sköljas ner med vatten. Här kändes inte matvalet helt klockrent då laxen i sig är väldigt fet. Den tonade inte ner den feta känslan direkt. Annars balanserade den väl ut syrorna och mineralerna i vinet på ett bra sätt.

Men gott var det och jag dricker det gärna igen med en annan matmatchning (88).

2007 Bouchard Père & Fils La Vignée Bourgogne

En budget-Bourgogne står på menyn idag. Alltid gillat det här vinet då det är enkelt och att man alltid vet vad man får.

2007 Bouchard Père & Fils La Vignée Bourgogne är som sig bör ljust rött i glaset. Näsan fångar upp lite kryddighet, jordgubbar och någon slags bärmix som är svår att precisera. Det är relativt syrligt och visar upp en ganska grinig sida med en sur eftersmak. Syrorna är inte riktigt i balans. Den lite sura känslan kan till viss del bero på lingon och blåbär som dyker upp när man smakar.

Jag får känslan av att samma sak gäller för den här flaskan som för exempelvis Brolio. Ett annat billigare och vanligt förekommande vin på matborden runt om i Sverige. Producenten säljer in sig med kvalitet och drickvänlighet och gör sig ett namn. När konsumenterna är fångade och konsumtionen är på topp skär man istället ner på kvaliteten och levererar en sämre batch. Köparna finns där p.g.a tradition men kvaliteten är inte densamma då producenten riktar in sig på nya marknader. Systembolaget och sin sida går efter antalet sålda buteljer och bortser från det faktum att kvaliteten i vinet inte är densamma. Så länge det säljer bra är det ingen som ifrågasätter. Nåväl, nog med konspirationsteorier - Men visst är det inte helt osannolikt - Snarare troligt?

2007 Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages

Jag har av någon anledning inte provat på detta blogg-haussade vin förrän nu. Så här i efterhand kan jag inte förstå hur jag tänkt när jag "ratat" denna underbara flaska vin och istället valt annat skräp. För om man ska jämföra vin och VIN utöver smakintryck och doftsensationer bör även priset ha en viss betydelse, och då är det inte många viner det senaste åren som når upp i samma nivå som detta. Här har vi alltså ett vin som kostar 109:- flaskan men som smakmässigt lika gärna kunnat kosta 200+. Det finns ett djup och en kärlek som jag inte hittat i så många andra viner och därför är jag tacksam för att Bristly gett oss vanliga svenssons möjligheten att få njuta av detta elixir. Jag blev så till mig att jag idag gick och köpte en låda á 6 flaskor till...får se hur länge tredje batchen av vatikanen räcker! Jag tänkte inte gå in på så mycket teknikaliteter utan ger bara ett snabbt sammandrag...


2007 Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages är Karine Diffontys skötebarn. Hon får plocka sina druvor lite utanför Chateauneuf i Côtes-du-Rhône-byarna Sablet och Puyméras. Hennes make Jean-Marc kör det tyngre gardet i form av exempelvis deras Chateauneuf-du-Pape Reserve Sixtine som kanske kommer på en bloggpost i framtiden.

Doften är sexig och inbjudande, den är druvtypisk och det känns långa vägar att det är 80% grenache inblandat. Vi överöses med en mix av örter, hallon och något jag bara kan likna med "Salt och blandat"-godispåse (De fruktiga rackarna...) och en lätt rökig whiskyton.
I munnen är det fräscht, kraftfullt men ändå slankt och smidigt. Det finns örter här också, vi har en fin syra som kickar igång smaklökarna och bjuder upp till dans och kompletterar maten perfekt. Vinet är som en mjuk våg i gommen och man kan inte sluta förundras över hur bra det här vinet är (91+).

PS. Passa på att beställa en ny laddning, batch 3 lär inte räcka för evigt!.DS

2007 Kings Ridge Oregon Pinot Noir

2007 Kings Ridge Oregon Pinot Noir (149:-) är en ljus historia i glaset och kan jämföras med svagt utspädd hallonsaft. Likheterna med Chateau Mont-Redon Ch9dP är slående, dock stannar likheterna där. Nosen är stängd, tråkig och intesägande. Det kommer små pustar av lingon, hallon och en kryddig finish som närmast liknar wasabi.


Tack och lov är vinet mycket givmildare när det hamnar i munnens domäner. Här bjuds man på en syrlig attack av lingon och ingefära. Allt eftersom kvällen rullar på byts hallon och körsbär ut mot en aning mer örter. En bitsk men dock kort avslutning rundar av ett helt ok matvin. Det är svårt att sätta ord på smakintrycken. Helheten är ändå rätt sluten och enkel. Detta kunde fullt lika gärna vara ett 80 kronors vin vilket kanske inte är ett alltför smickrande betyg. Men gott till färsk pasta och strimlad utskuren biff var det (83).

2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge

Bandol, smaka på det namnet - Silkeslent. Vinet i fråga bör dock inte vara lika mjukt. Vi snackar Bandol, Mourvèdre och 15% är redo att knocka mig. Jag tar sats - smuttar...men var är knocken?


La Bastide Blanche Bandol Rouge (129:-) är mörkt blåröd och känns nästan lite tjockflytande när det träffar glaset, underbart. Ah, doften är ljuvlig. Den är tät, nyanserad och massa frukt och mörka bär turas om att ge mig rysningar. Choklad avslutar mjukt och det känns inte som 15%. Var är alkoholen? Var är tanninerna? Var är spritkänslan!? Den är som genom magi bortblåst, inte helt, men dock otroligt smidigt inbakad i smakintrycket. Det känns nästan som om björnbären, plommonen och fruktigheten har lindat in alkoholkänslan i en mjuk och härlig skepnad. Att det här vinet kostar 129:- är en gåta och måste ses som en gåva från herren där uppe. Visst finns det en strävhet i avslutningen och syrorna kämpar bra i munnen men allt känns så välbalanserat och genomtänkt. Här ska det bunkras.

Här snackar vi fyndvarning och ett måste för vilken källare som helst. Galet bra! Inte helt förvånande då tidigare år har varit bra, men så här bra kan jag inte minnas...(91).

2007 Fontanafredda Langhe Nebbiolo

2007 Langhe Nebbiolo Fontanafredda (99:-), lillebror till den elegantare Barolo Serralunga d'Alba. Även fast jag sitter och sippar på ett andrahandsvin känns det ändå som jag har hittat rätt. Rakt ur flaskan strömmar det ut komplexa toner av tobak, choklad, plommon, mörk källarjord och lite blyerts. Jag dras tillbaka till barndomen när man under enstaka svaga tillfällen i sitt liv provsmakade ett par gruskorn från sandlådan direkt efter ett tungt sommarregn eller att man för en kort stund vågade gå ner i jordkällaren på landet och leta efter bortsparkade fotbollar.


I munnen är det en tydlig, väldigt tydlig, ekkänsla direkt på första klunken och den första känslan sitter i resten av flaskan. Utöver ek får vi även bekanta oss med en del lakrits, läder, stall, choklad, mörka bär och en rätt lagom slutfinish. Inget överdådigt men ändå en hint om att det finns potential i vinet. Ett gott, komplext och smakrikt budgetvin som kan klassas som relativt lättdrucket och prisvärt (84p).