2008 Langhe Rosso Il Cascinone Castellero

Återigen provas det novembernyheter. Den här gången är vi i Piemonte och närmare bestämt i Langhe.

2008 Langhe Rosso Il Cascinone Castellero
Systembolaget: 94896
Ursprung: Langhe, Italien
Länk producent: Araldica Vini Piemontesi
Pris: 119:-
Doft: Fruktig doft med russin och plommon samt choklad och kaffe.
Smak: Relativt stram, mycket frukt, viss fatkänsla och choklad.
Helhetsintryck: Inget kraftpaket men fullt tillräckligt för att ge något mer än bara blask. Fungerade bättre till mat än utan samt blev mer öppet och mer balanserat efter några timmar i öppen flaska.

2004 Sergio Gomba Barolo Boschetti

Rotade lite i beställningssortimentet och hittade en Barolo för förhållandevis billig peng, 216:-. Vinet kommer från en liten producent, Sergio Gomba, à 11 hektar strax utanför byn Barolo. Druvorna till vinet är plockade på 350-400 meters höjd i sydsydvästläge, eller 'Sori della sera' på italienska och kvällssol rakt översatt.




2004 Sergio Gomba Barolo Boschetti får lufta några timmar i flaska innan upphällning. Första intrycken doftmässigt är mycket frukt, russin, parfym och alkohol (14%) men även men även en släng av mognad i något jag närmast kan beskriva som läder. Smaken är till en början direkt jämförbar med dofterna där mycket russin kommer fram. Alkoholen och syrorna är rätt aggressiva till en början men lättar allt eftersom. Tanninerna känns fortfarande lite unga och grova.

Vi drack vinet över två kvällar och det fanns inga bekymmer med att korka igen flaskan och dricka upp resterna dagen efter. Doften och smaken var i princip den samma även andra kvällen. Alkoholen hade gjort en liten comeback men försvann lika kvickt när man hällde upp igen.

Summerat var det ett väldigt gott vin som hade två sidor, en ungdomlig och oslipad de första glasen och därefter en mer lugn och balanserad efter några timmar i öppnad flaska.

Rekommenderas. Glöm ej att karaffera!

2001 Produttori del Barbaresco Rio Sordo Riserva

Ytterligare ett av dessa många fyndviner från Philipson Wine står på bordet. Fynd måste man ändå klassa det som när det lyckas leverera så pass mycket nu efter 9 år men ändå har så långt kvar innan det är färdiglagrat och då för det i sammanhanget låga priset ~180 kr. Samma vin fast 05orna dök upp på Systemet för 340 kr...




Hur som haver är vinet ljust genomskinligt med tydlig mogen brun färg. Munkänslan ger till en början en frisk kraftfull syra med tanniner som riktigt torkar ut gomen. Rikligt med frukt både till doft och smak tar udden av syrorna och gör vinet (Efter en stunds luftning) väldigt tillgängligt och drickvänligt. Det ger till en början direkt vid karaffering ett ungt och oborstat intryck. Kan tilläggas att vinet gjorde sig rättvist först efter ca 2 timmar i uppkorkat tillstånd. Den sista sippen i det sista glaset var det klart godaste vilket bäddar för en bra/lång framtid i källaren.

Passade ypperligt till en vitlöksspäckad lammstek med tillhörande sallad innehållande portvinsmarinerad trattkantarell, västerbottenost, haricot verts, sparris och lingondressing.

Slänger in receptet på lingondressingen:

1 dl lingon
3 msk olivolja
1 msk vatten
1-2 msk portvin (Vi använde Allesverloren Fine Old Vintage)
2 msk timjan
Salt och vitpeppar

Rör om och strö över salladen.

Munskänkarna provar septembernyheter

Munskänkarna lyckades med att plocka ihop 10+3 ok till suveräna viner i ett annars medelmåttigt och halvtråkigt nyhetsläpp. Här nedan kommer till en början endast vilka viner som det bjöds på och ett antal bilder. Korta provningsnoteringar kommer närmaste dagarna.

Vita:

2009 René Muré Signature Gentil (84)

2007 Rully Premier Cru Les Cloux Domaine Jaeger-Defaix (86)

2009 Cloudy Bay Sauvignon Blanc (83)

2006 Cloudy Bay Te Koko Sauvignon Blanc (88)

Röda:

2007 Montefalco Rosso Arnaldo Caprai (85)

2006 Cumaro Conero Riserva Umani Ronchi (84)

2007 Craggy Range Te Kahu (93)



2007 Chateau La Tour Carnet Haut-Medoc (87)



2006 Torbreck The Steading Torbreck Vintners Barossa Valley (89+)



2007 Domaine de Villeneuve Vielles Vignes Chateauneuf-du-Pape (89)



Bonus:

2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco (92)

2006 Renato Ratti Barolo Conca (89)


2006 Renato Ratti Barolo Roche (90+)

Sommarens viner

Här kommer ett litet urval av de viner som provats under sommaren!

2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco
En sågad Barolo som i min ögon är bland det godaste jag någon druckit. Tillgängligt, kraftfullt, coca-colan i slutet är imponerande att hitta men är suveränt god enligt mig. Strunt samma i hur det ska vara. För mig är det perfekt. Kan säkerligen lagras i 5 år utan att den blir sämre. Import Philipson Wine. (92)



2006 Produttori del Barbaresco Barbaresco
Om Rattin var höstig och murrig till stilen är denna mer lättsam och enkel. Kraftfulla tanniner som vittnar om bra lagringspotential. Frisk syra och med en lång eftersmak. Import Philipson Wine. (91)



2007 Salmon Run Pinot Noir
En Pinot Noir från New York som inte rosades under kvällen den dracks. Ska tilläggas att den dracks i sällskap med båda vinerna här ovan och kanske inte fick en riktig chans. Men oavsett kväll var detta ett alldeles för tunt och intetsägande vin. (83)



2007 Xavier Chateauneuf-du-Pape
En ch9 från Systemets standardsortiment. Kraftfull som sig bör, inte speciellt mycket alkohol märks av, oväntat tillgänglig och snäll ch9. Vansinnigt god då jag inte är ett fan av alkoholstinna grenachemonster. Här fick jag frukt, kraft, behagliga tanniner och en lagom eftersmak i samma paket. (91)

2006 Palazzo Bandino Morone

Grillkväll hos F och C med strålande solsken och nybyggd altan bådar gott. På menyn står grillad pepparstek med färskpotatis och en massa annat smått och gott! Till det testar vi ett vin från ordinarie sortiment på Systembolaget. Att dricka vin från Toscana ger mig alltid en viss längtan till att åka dit och dricka vinet där istället, men ikväll fungerade det alldeles utmärkt att sitta och titta på solnedgången i Sverige!

2006 Morone är brunröd och tät till färgen med en lätt rostig kant. Smaken är fruktig med körsbär och lingon. En tydlig mineralitet gillar vi skarpt och tanninerna ger ett uppstramat och aningens kärvt slut. Avslutningen är annars lång med en klar fatkänsla som varar hela vägen in i mål. Lagringsvänligt är det absolut men det är inget fel med att öppna nu till en bit mat heller (87).

Vad det doftade? Inte en susning, det grillades så allt luktade köttsafter, grillkol och vitlök.

2007 Barone Ricasoli Brolio

2007 Barone Ricasoli Brolio är medelfyllig och klarröd till färgen. Intrycken under kvällen är att flaskan är relativt stängd men att den ändå levererar. Inga jättetydliga signaler om dofterna når fram till min bristfälliga doftuppfattningnäsa. Ändå hittar vi lite plommon, svarta vinbär och malet kaffe. Smakmässigt är det rostade fat, körsbär och plommon som vi framförallt kan sätta ord på. Tanninerna i den här årgången Brolio verkar ligga lågt vid första kontakten med munnen men ändå meddela sin närvaro i eftersmaken som i övrigt är medellång och uppfriskande.

Fungerar alltid bra till mat men även fristående (86).

2006 Luigi Righetti Capitel de'Roari Amarone

En av de billigare Amarone-vinerna på Systembolaget står på bordet idag. Länge har jag väntat i vinter på att få öppna den här flaskan. Men alla nyhetssläpp och intressanta nykomlingar på vinhyllan har ständigt satt käppar i hjulet. Nu är det så äntligen dags och för att inte fastna i alkoholträsket har jag kört ett tvådagarsrace. För att ni som läsare ska orka läsa allt skriver jag främst om dag 2 och ger en liten kort notis om dag 1. Samma sak gäller nämligen för det här vinet som för ostbågar. Ostbågar mår enligt mig, bäst av att ligga i en öppen påse en dag innan frosseriet kan starta. Ostsmaken kommer fram mer, de blir lenare och mer skonsamma mot gomen... De blir helt enkelt mycket godare!


Dag 1:
Vinet är spritsigt, bubbligt, kärvt och inte alls roligt. Ingen doft överhuvudtaget. Klara signaler på att något är alldeles på tok fel. Oxiderat vin är ingen favorit och något jag fruktar varje gång jag öppnar en flaska jag suktat efter. Nu ger jag inte upp så enkelt utan pluggar igen flaskan igen och ställer den i viloläge ytterligare en dag.

Dag 2:
Men visst. Dagen efter är det helt nytt vin. Kanske är kylskåpsförvaring melodin för alla slutna oxidationsstinna viner... Vinet är rödbrunt med en klarröd kant. Tydlig fatkänsla och mycket mörk choklad dyker upp direkt vid upphällning. Aningens antydan till viol men inte speciellt mycket. Får lite portvinskänsla, en hög alkohol blandat med plommon och russin ger en synnerligen direkt association med starkviner. I munnen är det fortsatt starkvinskänslan som dominerar. Det är fruktigt, mycket russin, tobak och mörk choklad, dammig torr choklad. Tanninerna är välbalanserade och är ett bra komplement till smakerna. En skön kick på slutet som drar ut med fin längd där återigen den där chokladen dyker upp. Gott.

Ett alldeles utmärkt val för de som anser att Amarone-vinerna är överprisade. Till den gruppen sällar jag mig gärna. Här snackar vi bra grejer för 175:-. Kan till och med kosta på mig ett "Prisvärt!" och "Mycket vin för pengarna!" (90).

Till vinet åt vi Basilikafilégryta och ugnsrostad potatis med fetaost. Passade alldeles utmärkt!

Piemontekväll med tyska inslag

Det är lördag och dags för middag med bror P och hans fru T. En middag man sett fram emot länge är äntligen här. Mycket god mat och gott vin blev det under kvällen. Sällskapet var som alltid super och här nedan kommer sammanfattningen. Vinerna hamnade under kvällen lite på sidan av och fokus på att förnimma smakintryck fanns inte där till 100% genom hela kvällen så håll till godo med en lite haltande beskrivning!

Kvällen startar med en flaska Mosel - 2008 Dr. Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett.
En härligt frisk halvtorr historia som drog lite åt det torra hållet på grund av sin syra. Många halvtorra viner har en tendens till att dra sig mot saft och besvikelse men den här flaskan slog sönder alla mina förutfattade åsikter om halvtorra viner. Mycket citrus och päron i smaken tillsammans med en livlig bubblighet och skön syra. Fin längd som kändes lite småfet i gomen (89).


Förrätt: Antipasto i form av parmaskinka, italiensk salami, marinerad aubergine, oliver, soltorkade tomater och marinerad paprika.


Till den här härliga tallriken korkade vi upp en 2007 La Spinetta Langhe Nebbiolo. En kraftfull och tanninrik Nebbiolo som krävde sina timmar innan det lugnade ner sig. Klart blåröd till färgen. Doftmässigt är det röda bär, lite sötlakrits, mycket blommor och svarta vinbär som dominerar. I munnen är det tanninerna som leker livets glada dagar. Det är stramt och lite småsyrligt. Väldigt gott är det att dricka nu, men den kartiga och strama känslan vittnar om en lagringspotential som sträcker många år framåt. Spara och drick sen om ni har flertalet flaskor kvar (90+).


Huvudrätt: Ryggbiff med svamprisotto med tryffelolja. En sanslöst god huvudrätt som passade perfekt till middagsvinet.


2001 Roagna Barolo La Rocca e La Pira är tegelbrun/rostig till färgen. En klar mognadssignal som bådar gott. Trögstartad doft, som ett slags vakuum. Dock lättar det rätt snart och fram kommer en ljuvlig doft av röda bär, ek, lakrits, svag tjära? I munnen är det stramt, friskt med mineraler och en len känsla i gomen. Och nej, det är vansinnigt gott. Jag är fast i Barolo-träsket och utan anteckningar tänker jag inte sitta här och bladdra iväg. Prisvärdet kan alltid diskuteras och det är med blandad skräckförtjusning jag inser att Barolo smakmässigt är min väg att gå, men prismässigt - inte så mycket. Lagringsvänligt är det så ingen brådska med den här juvelen. Skadar dock inte att dricka nu men då till mat och inte fristående. (92)


En grym kväll var det med trevligt sällskap, god mat och gott vin! Bäddar för en favorit i repris!

2007 Tua Rita Perlato del Bosco Toscana IGT

Då var det dags att pröva det andra vinet från Tua Rita som jag köpte för några månader sen. Provningen av introduktionsvinet kan ni läsa om här. Det här är snäppet högre upp på skalan och kan väl kallas Tua Ritas karaktärsvin. Ett vin som ska visa upp kvaliteten för den bredare mängden vinälskare och inte bara de med tjock plånbok. Att visa upp vilken karaktär som finns i deras dyrare och mer prestigefyllda viner men till ett överkomligt pris. Nu var det dock inte gratis att beställa den här flaskan, men jämfört med deras dyraste vin kostar den här flaskan en spottstyver.


2007 Tua Rita Perlato del Bosco är mörkt röd i glaset med en lätt blå nyans. Direkt när korken avlägsnas är det nypon för hela slanten som väller ur flaskan. Nyponen ligger som en slöja, tät och tjock men ändå så len och inbjudande. Först när man karafferar vinet försvinner nyponen till bakgrunden och ersätts av något helt annat. Nu kommer örterna, ekfaten, svarta vinbär och köttsafter. Ett tag trodde jag nästan att jag sniffade på lammsteken som låg i ugnen och inte vinet, men fullt så köttigt var det inte.



I munnen är det lent, nästan lite oljigt och trögflytande i gomen. Syrorna öser på som aldrig förr, tanninerna är kraftfulla och strama. Jag känner redan här att det är alldeles för tidigt att dricka den här flaskan, här finns det många år kvar i ryggläge att vänta ut. Köttsafterna sitter i även i smaken, det är en massa frukt, mogna körsbär, omogna äpplen, körsbärskärnor och en lång kartig eftersmak som aldrig tar slut.

Vilken kraft de har tryckt in i det här vinet. Här har man satsat fullt ut för att verkligen fånga de olika karaktärerna i deras viner. Ibland kanske man hade önskat att de sansat sig lite och inte kört all-in. Men det är ett bra vin, helt klart. Vi njöt av det här hemma fullt ut och när man får kommentaren - "Mmm, köp det här igen" - Då vet man att det uppskattades och att det var bra. Riktigt bra. Här finns potentialen de kommande 5-6 åren. Köp och glöm är mitt råd (91).

2007 Tua Rita Perlato del Bosco Toscana IGT
91p
319:-

Länken går till Systembolaget.

2007 Ca'Maggiore Langhe Nebbiolo

Nedslaget i beställningssortimentet landade i Langhe, Piemonte. 2007 Ca'Maggiore Langhe Nebbiolo (Länken går till systembolaget) är mörkröd och tät till färgen. Doften är örtigt kryddig med inslag viol, lakrits och en hel del frukt. Trevligt! I munnen är det unga tanniner till en början som efter hand lugnar ner sig och integreras på ett bra sätt. Fortsatt kryddigt med massor av örter, mörka bär, nyponsoppa samt lite körsbär som lurar i vassen.



Ett bra alternativ till en lättsam Nebbiolo är det helt klart. Ett lugnt och sansat vin med en skön tanninkick och ett fruktigt inslag som passade mig perfekt. En klar kandidat till husets röda som måste med i en grillkväll i sommar. (86)

2001 Roagna Langhe Rosso

Färgen är transparent rödbrun. Vi struntade i att karaffera vinet utan körde istället en längre tid i flaska innan servering. Inte det bästa av val skulle det visa sig. Det tog längre tid än vad jag trott innan det öppnade upp sig. Doften är komplex, rik på frukt, multna löv, jord, brända/rostade ekfat och en släng av röda friska bär. I munnen är det återigen höst. Jord, multna löv och ekfat. Friska intensiva syror till en början som med timmarna i flaskan integreras, bra mjuka tanniner, en massa frukt och eftersmak som avslutade jobbet perfekt.

Hittar inte flaskan i SBs beställningssortiment längre. Fick kanske sista flaskan, dagen efter stod det nämligen slut hos leverantör och sen försvann den helt från hemsidan. Någon som har koll på om Bristly plockar bort varan från hemsidan under tiden en ny årgång håller på att utvärderas/köpas in eller har den tagits bort permanent från SB och numera endast ingår i privatimport?

2001 Roagna Langhe Rosso
199:-
89p

2007 Bera Barbera d'Alba

2007 Bera Barbera d'Alba (Länken går till vinets sida på Carl-Jans vinklubb, beklagar detta men hittar det inte på Cellartracker) är ett vin rekommenderat av Carl-Jans vinklubb. Jag är varken medlem i klubben eller något fan av Carl-Jan, men man måste ge gubben en chans.


Vinet är blårött i glaset. En bränd ton med örter dominerar till en början. Inslag av lingon och blåbär finns där också. I munnen är det näst intill kolsyraaktigt bubbligt, med livliga syror som bränner på tungan. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den udda känslan av kittlande bubblor i ett rödvin men bestämmer mig efter en stund för att såga den känslan. Lite obehagligt och i helt fel typ av dryck. Förutom den livliga syran finns det en kartig känsla, omogna äpplen, mörka bär, kryddor och blåbär. Nix, ingen höjdare. Smakerna som döljer sig bakgrunden i all ära. De är säkert jättetrevliga i ett lugnare vin, men med den här "kolsyran" närvarande spelade det ingen roll. (75)

2008 Tua Rita Rosso dei Notri Toscana IGT

Rosso dei Notri är introduktionsvinet till Tua Ritas övriga repertoar. Den första årgången lanserades 2004 och möttes av relativt svala recensioner. Det är första gången vi provar detta idag så jag låter historiken falla i glömska.
Bland övriga viner som Tua Rita får fram finns bland annat flerfaldigt belönade vinet Redigaffi som sedan 1992 givits högsta poäng 8 gånger i Gambero Rosso samt att Robert Parker gav årgång 2000 100 poäng.

"Boasting great intensity, glorious ripeness, formidable purity, and a finish that lasts nearly a minute, this is the stuff of dreams! The Wine Advocate, Robert Parker.

Kvaliteten finns alltså både i vinerna, vingården och vinmakarna. Jag förväntar mig inga 100 poäng av kvällens vin men förhoppningsvis kan det komma en bit på väg.


2008 Tua Rita Rosso dei Notri är blårött med en ljust rosa kant. En lättsam syltighet som drar åt björnbärshållet öppnar intrycken. Aromatiskt med toner av blommighet och lite parfym. I munnen är det återigen lite syltigt med mörka körsbär, björnbär, cassis och en viss kryddighet. Avslutningen är relativt kort och frisk. Tanninerna är inte speciellt strängt närvarande vilket ger en drickvänlig och mjuk framtoning som gör att vinet gör sig bra för att dricka separerat från mat. Det passade dock utmärkt till oxfilé m. hasselbackspotatis och kantarellsås.

Allt som allt är det ett bra introduktionsvin till ett förhållandevis högt pris, 169:-. Prisvärt kan jag inte säga att det är, dock en trevlig bekantskap.

BS: 75171
88p

En tur till Piemonte med Munskänkarna

En så här i efterhand förvirrande uppdelning av viner blev det idag. Idag hade jag hoppats få prova Barolo vs. Barolo, Barbaresco vs. Barbaresco, Langhe Nebbiolo vs ... ja ni förstår. Istället körde Munskänkarna en druva vs druva vilket är nog intressant men kanske inte det jag hoppats på.

Det var lite dåligt på anteckningsfronten idag så det blir inga utförligare beskrivningar på vinerna men håll till godo.

Beklagar de dåliga bilderna.

1. 2008 Ceretto Langhe Arneis Blange 199:- (BS 83207)

Arneis är en druva jag aldrig provat förr, likväl som jag aldrig provat ett vitt vin från Piemonte. Doften är tät och sluten. Starkt parfymerad men inte för den sakens skull påträngande. Angenäm att dricka men inget jag skulle lägga pengarna på. (82)

2. 2008 Michele Chiarlo Gavi 145:- (BS 72477)

Cortese är ytterligare en ny druva och ytterligare ett stängt och slutet vin i doften. Jag var där för att dricka rödvin och tappade väl orienteringen under de två vita ingångsvinerna. Så tyvärr är det bristfällig information om dessa. Kommentera gärna om ni har några tankar.

3. 2007 Grignolino d'Asti 121:-(BS 74884)

En näst intill oxiderad doft med sur framtoning. Munskänkarnas "upphällare" för kvällen hade olika åsikter om det verkligen var korkat eller inte men efter ett flertal flaskor kom de överens om att vinet ska lukta oxiderat. Inte en helt publikfriande inledning alltså men småtrevlig och fullt drickbart. Friskt, lingon i gränslandet mogna/omogna, gröna äpplen och vinet känns ungt (83).

4. 2007 Vajra Dolcetto d'Alba 136:- (BS 73278)

Provningens sämsta vin. Metallisk doft och en sur smak som inte gav mersmak. (76)

5. 2008 Briccotondo Barbera 75:- (2273)

Ett otroligt fynd från Fontanafredda och faktiskt det vin som imponerar mest idag om man ser till prisvärdhet. 75:- är ett otroligt kap och för denna ringa summa får man ett kraftfullt och lättdrucket vin som de allra flesta middagsgäster skulle uppskatta. Faller lite i lä när man dricker parallellt med nummer 6. Har en tendens till att tappa det djup som finns och istället bidra med än mer syra som kan bli lite okontrollerad. Som separat dryck klarar det sig dock alldeles utmärkt. (85)

6. 2007 Barbera d'Alba Ciabot della Luna 229.- (95659)

Fin ekig känsla med lagringsmöjligheter på några år. Tar udden av av vin nr 5. och visar upp en fin struktur och livliga tanniner (87).

7. 2004 Eremo 93:- (42361)

Ytterligare ett vin från Fontanafredda. Lakritstoner med lite syra. Gott och fullt jämförbart med Pio Cesare Nebbiolo. Har en tendens till att bli lite slätstruken vid parallell provning där den tappar lite av frukten och ökar istället andelen syrliga röda frukter som biter ifrån rätt ordentligt. (86).

8. 2006 Pio Cesare Nebbiolo 119:- (7306)

Ett nebbiolovin som anses vara lite av standard i systembolagets sortiment. Det levererar det man kan förvänta sig. Drickvänlighet, en given succé hos de allra flesta vindrickande svenssons. Ett bra vin som gott och väl kvalificerar sig som "Husets vin" hemma hos mig (85).

9. 2003 Barbaresco Voghera 219:- (2339)

Dagens höjdare. Mycket frukt, tobak, balanserad fruktsyra och lite lakrits. En tillgänglig och drickvänlig Barbaresco som klår den tillfälliga Livio Pavese Barbaresco. Vogheran är fylligare, mer komplex och ger mer för pengarna (90+).



10. 2005 Renato Ratti Barolo Rocche 593:- (95277)

Stor, komplex och härligt inbjudande doft. En doft man kan nöja sig med att lukta på en hel kväll. Och det är väl tyvärr där det stannar också. Det må vara en bra Barolo men den är i nuläget alldeles för ung för att kunna utvärderas. Denna bör ligga i 6-7 år innan den ens ska komma på tal att korkas upp. Smakmässigt är den stram och kärv. Sandpapper och ett rent dörrstopp när det kommer till öppenhet och smakmässig sensation. Ingen tvekan om att det i framtiden säkerligen lugnar ner sig och och ger den njutning den är avsedd för. Men för mig är det inte ett alternativ att köpa ett vin för 600:- utan vetskap om hur den är om 10 år. Poängsättning känns överflödig men 82p för smak, 94p för den underbara doften och sen potentialen? 90? 96? Vem vet.

11. Asti Cinzano 75:- (7711)

Ett standardmousserande som kanske inte var den avslutning man hade kunnat hoppas på. Men visst, det satt fint som munskölj efter de övriga vinerna. En klassiker som inte är någon större favorit hos mig.

På plats kom jag inte på vad det andra Asti-mousserande vinet hette. Det jag hellre hade haft som munskölj: Asti Martini heter det! Torrare och inte fullt lika sötsliskigt.

2004 Col d'Orcia Brunello di Montalcino

Idag provar vi en av få Brunellos i Systembolagets ordinarie sortiment. Till detta äter vi pilgrimsmussla på en bädd av avokado, rödlök och paprika som förrätt och oxfilé med potatisgratäng som huvudrätt.


2004 Col D'Orcia Brunello di Montalcino öppnar med en vinröd och aningen blå ton i glaset. Nosen kör hårt med tydlig fatkänsla, mörka bär och svart kraftfullt te. När vi dricker får vi fram en angenäm jordighet, ektoner, en fruktig avrundning och en kryddig och medellång avslutning.

Ingen hit och under mina förväntningar och inget jag kommer köpa igen. Återstår att se om den andra Brunellon i ordinarie sortimentet kan få mig att vilja dricka mer Brunello i framtiden. Alldeles för dyrt för att vara värt att lägga beslag på fler i dagsläget (87).

2008 Ruchè di Castagnole Monferrato di Gatto Pierfrancesco

Vi landar ikväll i Piemonte och närmare bestämt i Monferrato. Gatto Pierfrancesco står för producerandet och i den här flaskan bjuds vi på 14.5% alkohol och 100% Ruché. Ruchè odlas endast på 37 hektar och på den ytan trängs ca 20 olika producenter. Monferrato ligger i provinsen Asti som 1987 tilldelades DOC-status.


2008 Ruchè di Castagnole Monferrato di Gatto Pierfrancesco (134:- BS) är till doften initalt en aning spritig med en påtagligt parfymerad känsla. Där bakom finns det inslag av jord, tjära och ek. I munnen fortsätter en påtaglig alkoholhalt att göra sig påmind. Eftersmaken är relativt kort med en kärv och stram framtoning. Den spritiga känslan sitter i samtidigt som en pepprig känsla infinner sig allt eftersom. Det märks att vinet är relativt alkoholspäckat och kanske krävs det en aning längre luftning än den timme som den fick ikväll (85).

2006 Masi Costasera Amarone della Valpolicella

2006 Masi Costasera Amarone della Valpolicella (194:- på Vikingline, jämfört med 269:- på Systembolaget) tillhör Systembolagets ordinarie sortiment och är därför till viss mån kvalitetskontrollerat. Visst, till en början kan jag hålla med. Vinet är mörkt, mörkt rödbrun och direkt vid första "sniffet" får jag ingen spritig känsla som sig annars är vintypiskt för alkoholspäckade Amarone-viner. Doften domineras av mörka bär, läder, salvia, sylt och en del dunkla toner.


Vinet är ungt, det märks. Egentligen bör det ligga och sova i ytterligare 5 år till en början för att göra sig fullständig rättvisa. Men om jag lärt mig något av Systembolagets politik när det gäller vilka viner de väljer ut till sitt ordinarie sortiment, är det att vinerna ska vara drickfärdiga vid försäljning. Det är precis vad det detta vin är, drickfärdigt, men inte på långa vägar ett färdigt vin. I munnen är vinet fylligt med komplext sammansatta smaker. Vi möts av syltiga inslag, örter, salvia, mörka bär, lite källarkänsla, en viss (Hade förväntat mig mer!) strävhet på tungan blandat med en pepprig slutfinish och en lång men inte alltför angenäm eftersmak. Eftersmaken biter tillbaka med en bitterhet som får en att tappa intresset. Ett helt okej matvin till en stabilare kötträtt eller en fin bit ost, mums (88).

2007 Fontanafredda Langhe Nebbiolo

2007 Langhe Nebbiolo Fontanafredda (99:-), lillebror till den elegantare Barolo Serralunga d'Alba. Även fast jag sitter och sippar på ett andrahandsvin känns det ändå som jag har hittat rätt. Rakt ur flaskan strömmar det ut komplexa toner av tobak, choklad, plommon, mörk källarjord och lite blyerts. Jag dras tillbaka till barndomen när man under enstaka svaga tillfällen i sitt liv provsmakade ett par gruskorn från sandlådan direkt efter ett tungt sommarregn eller att man för en kort stund vågade gå ner i jordkällaren på landet och leta efter bortsparkade fotbollar.


I munnen är det en tydlig, väldigt tydlig, ekkänsla direkt på första klunken och den första känslan sitter i resten av flaskan. Utöver ek får vi även bekanta oss med en del lakrits, läder, stall, choklad, mörka bär och en rätt lagom slutfinish. Inget överdådigt men ändå en hint om att det finns potential i vinet. Ett gott, komplext och smakrikt budgetvin som kan klassas som relativt lättdrucket och prisvärt (84p).