2008 Domaine Bourillon Dorléans Vouvray La Coulée d'Argent Vieilles Vignes Sec

Jag måste erkänna att anledningen till att just detta vin införskaffades från BS för 129:- var på grund av namnet. Känn på Domaine Bourillon Dorléans Vouvray La Coulée d'Argent Vieilles Vignes Sec - Många misslyckade men tappra försök att uttala namnet på ett korrekt sätt senare ger jag upp och riktar in mig på att dricka istället. Inte blir det bättre av att 'Sec' i Vouvray-kretsar betyder torrt vin med mindre än 4 gram restsocker...hur ska jag någonsin kunna hålla isär begreppen när de betyder olika saker i olika vindistrikt i samma land?

Det är gjort på 100% Chenin Blanc från gamla stockar där hälften av vinet är jäst på ekfat och andra hälften i rostfria ståltankar och där slutprodukten sedan lagras på ekfat i sex månader.

Domaine Bourillon Dorléans är klassat som topp tre av vingårdarna i Vouvray enligt Robert Parker och man jobbar stenhårt mot ett ekologiskt tänkande. De kallar inte vinerna för ekologiska för den sakens skull men kontentan av deras arbete på vingårdarna är att tänka på miljön.


Nåväl..vinet, hur var det? Ljust halmgult, nästan helt färglöst - Flädersaft! Det ska tydligen vara torrt? Nej. Halvtorrt? Nja. Det här vinet är en berg och dalbana. Ena stunden är det stramt och syrorna lever loppan och får munnen att se ut som Jokern i Batman-filmerna. I nästa sekund är det lent, nästan halvtorrt till smaken. Det känns ungt och ostrukturerat, men gott och lovande. Fina toner av äpple, päron och en hint av passionsfrukt väcker intresset. Men stunden senare är det päronjuice med en syrlig finish och ett intetsägande bulkvin. Kanske är det inte min typ av vin eller har jag stött på en alltför ungdomlig flaska vin? (82).

2007 Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages

Jag har av någon anledning inte provat på detta blogg-haussade vin förrän nu. Så här i efterhand kan jag inte förstå hur jag tänkt när jag "ratat" denna underbara flaska vin och istället valt annat skräp. För om man ska jämföra vin och VIN utöver smakintryck och doftsensationer bör även priset ha en viss betydelse, och då är det inte många viner det senaste åren som når upp i samma nivå som detta. Här har vi alltså ett vin som kostar 109:- flaskan men som smakmässigt lika gärna kunnat kosta 200+. Det finns ett djup och en kärlek som jag inte hittat i så många andra viner och därför är jag tacksam för att Bristly gett oss vanliga svenssons möjligheten att få njuta av detta elixir. Jag blev så till mig att jag idag gick och köpte en låda á 6 flaskor till...får se hur länge tredje batchen av vatikanen räcker! Jag tänkte inte gå in på så mycket teknikaliteter utan ger bara ett snabbt sammandrag...


2007 Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages är Karine Diffontys skötebarn. Hon får plocka sina druvor lite utanför Chateauneuf i Côtes-du-Rhône-byarna Sablet och Puyméras. Hennes make Jean-Marc kör det tyngre gardet i form av exempelvis deras Chateauneuf-du-Pape Reserve Sixtine som kanske kommer på en bloggpost i framtiden.

Doften är sexig och inbjudande, den är druvtypisk och det känns långa vägar att det är 80% grenache inblandat. Vi överöses med en mix av örter, hallon och något jag bara kan likna med "Salt och blandat"-godispåse (De fruktiga rackarna...) och en lätt rökig whiskyton.
I munnen är det fräscht, kraftfullt men ändå slankt och smidigt. Det finns örter här också, vi har en fin syra som kickar igång smaklökarna och bjuder upp till dans och kompletterar maten perfekt. Vinet är som en mjuk våg i gommen och man kan inte sluta förundras över hur bra det här vinet är (91+).

PS. Passa på att beställa en ny laddning, batch 3 lär inte räcka för evigt!.DS

2007 Kings Ridge Oregon Pinot Noir

2007 Kings Ridge Oregon Pinot Noir (149:-) är en ljus historia i glaset och kan jämföras med svagt utspädd hallonsaft. Likheterna med Chateau Mont-Redon Ch9dP är slående, dock stannar likheterna där. Nosen är stängd, tråkig och intesägande. Det kommer små pustar av lingon, hallon och en kryddig finish som närmast liknar wasabi.


Tack och lov är vinet mycket givmildare när det hamnar i munnens domäner. Här bjuds man på en syrlig attack av lingon och ingefära. Allt eftersom kvällen rullar på byts hallon och körsbär ut mot en aning mer örter. En bitsk men dock kort avslutning rundar av ett helt ok matvin. Det är svårt att sätta ord på smakintrycken. Helheten är ändå rätt sluten och enkel. Detta kunde fullt lika gärna vara ett 80 kronors vin vilket kanske inte är ett alltför smickrande betyg. Men gott till färsk pasta och strimlad utskuren biff var det (83).

2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge

Bandol, smaka på det namnet - Silkeslent. Vinet i fråga bör dock inte vara lika mjukt. Vi snackar Bandol, Mourvèdre och 15% är redo att knocka mig. Jag tar sats - smuttar...men var är knocken?


La Bastide Blanche Bandol Rouge (129:-) är mörkt blåröd och känns nästan lite tjockflytande när det träffar glaset, underbart. Ah, doften är ljuvlig. Den är tät, nyanserad och massa frukt och mörka bär turas om att ge mig rysningar. Choklad avslutar mjukt och det känns inte som 15%. Var är alkoholen? Var är tanninerna? Var är spritkänslan!? Den är som genom magi bortblåst, inte helt, men dock otroligt smidigt inbakad i smakintrycket. Det känns nästan som om björnbären, plommonen och fruktigheten har lindat in alkoholkänslan i en mjuk och härlig skepnad. Att det här vinet kostar 129:- är en gåta och måste ses som en gåva från herren där uppe. Visst finns det en strävhet i avslutningen och syrorna kämpar bra i munnen men allt känns så välbalanserat och genomtänkt. Här ska det bunkras.

Här snackar vi fyndvarning och ett måste för vilken källare som helst. Galet bra! Inte helt förvånande då tidigare år har varit bra, men så här bra kan jag inte minnas...(91).

2008 Bestheim Pinot Gris Réserve

Budgetviner har en tendens att inte visa upp bredd och djup när det kommer till smak och doft. Allt som oftast är det lättdruckna och intetsägande viner som de allra flesta kan dricka utan större omsvep. Dessa viner brukar dominera lättsamma sommarkvällar när det bara ska drickas lite enkelt vin utan större krusiduller. Men ibland behöver man något enkelt, som inte kräver så mycket av smaklökarna.

2008 Bestheim Pinot Gris Réserve (89:-) är gyllengul och visar upp en rätt tråkig nos. Den är fräsch, lite citrusaktig och rätt kraftigt parfymerad. I munnen däremot framstår det nästintill som ett dessertvin utan den kraftiga sötman. Mango, ananas, persika och aprikos dominerar fullständigt. Den är len och härlig i gomen utan att riktiga visa upp några egentliga syror. Ett bra balkongvin till sommaren (82).

Pierre Peters Champagne Blanc de Blancs Brut

Pierre Peters är en Champagne-producent lokaliserad i Le Mesnil sur Oger där de är grannar med mer kända och exklusiva Krug. Pierre Peters förfogar över 17.5 hektar där 12 hektar ligger i de allra bästa grand cru-lägena.


Pierre Peters Champagne Blanc de Blancs Brut N.V (590:- Magnum) är en underbar budgetskumpa! Den är ljust högul med en klockren rivstart av sommaräpplen i doften. Smack! Som alltid hittar man toner av lätt rostat bröd men även en del citrus, mjuk känsla av ljus choklad och citrusfrukter. I munnen är den kaxig med grape och citrus som dominerande aromer. Len och härlig mot tungan med litet härligt bett på slutet. Friskt! Helt underbart och en väldigt prisvärd flaska Champagne! (91).

2006 Masi Costasera Amarone della Valpolicella

2006 Masi Costasera Amarone della Valpolicella (194:- på Vikingline, jämfört med 269:- på Systembolaget) tillhör Systembolagets ordinarie sortiment och är därför till viss mån kvalitetskontrollerat. Visst, till en början kan jag hålla med. Vinet är mörkt, mörkt rödbrun och direkt vid första "sniffet" får jag ingen spritig känsla som sig annars är vintypiskt för alkoholspäckade Amarone-viner. Doften domineras av mörka bär, läder, salvia, sylt och en del dunkla toner.


Vinet är ungt, det märks. Egentligen bör det ligga och sova i ytterligare 5 år till en början för att göra sig fullständig rättvisa. Men om jag lärt mig något av Systembolagets politik när det gäller vilka viner de väljer ut till sitt ordinarie sortiment, är det att vinerna ska vara drickfärdiga vid försäljning. Det är precis vad det detta vin är, drickfärdigt, men inte på långa vägar ett färdigt vin. I munnen är vinet fylligt med komplext sammansatta smaker. Vi möts av syltiga inslag, örter, salvia, mörka bär, lite källarkänsla, en viss (Hade förväntat mig mer!) strävhet på tungan blandat med en pepprig slutfinish och en lång men inte alltför angenäm eftersmak. Eftersmaken biter tillbaka med en bitterhet som får en att tappa intresset. Ett helt okej matvin till en stabilare kötträtt eller en fin bit ost, mums (88).