2008 Tua Rita Rosso dei Notri Toscana IGT

Rosso dei Notri är introduktionsvinet till Tua Ritas övriga repertoar. Den första årgången lanserades 2004 och möttes av relativt svala recensioner. Det är första gången vi provar detta idag så jag låter historiken falla i glömska.
Bland övriga viner som Tua Rita får fram finns bland annat flerfaldigt belönade vinet Redigaffi som sedan 1992 givits högsta poäng 8 gånger i Gambero Rosso samt att Robert Parker gav årgång 2000 100 poäng.

"Boasting great intensity, glorious ripeness, formidable purity, and a finish that lasts nearly a minute, this is the stuff of dreams! The Wine Advocate, Robert Parker.

Kvaliteten finns alltså både i vinerna, vingården och vinmakarna. Jag förväntar mig inga 100 poäng av kvällens vin men förhoppningsvis kan det komma en bit på väg.


2008 Tua Rita Rosso dei Notri är blårött med en ljust rosa kant. En lättsam syltighet som drar åt björnbärshållet öppnar intrycken. Aromatiskt med toner av blommighet och lite parfym. I munnen är det återigen lite syltigt med mörka körsbär, björnbär, cassis och en viss kryddighet. Avslutningen är relativt kort och frisk. Tanninerna är inte speciellt strängt närvarande vilket ger en drickvänlig och mjuk framtoning som gör att vinet gör sig bra för att dricka separerat från mat. Det passade dock utmärkt till oxfilé m. hasselbackspotatis och kantarellsås.

Allt som allt är det ett bra introduktionsvin till ett förhållandevis högt pris, 169:-. Prisvärt kan jag inte säga att det är, dock en trevlig bekantskap.

BS: 75171
88p

En tur till Piemonte med Munskänkarna

En så här i efterhand förvirrande uppdelning av viner blev det idag. Idag hade jag hoppats få prova Barolo vs. Barolo, Barbaresco vs. Barbaresco, Langhe Nebbiolo vs ... ja ni förstår. Istället körde Munskänkarna en druva vs druva vilket är nog intressant men kanske inte det jag hoppats på.

Det var lite dåligt på anteckningsfronten idag så det blir inga utförligare beskrivningar på vinerna men håll till godo.

Beklagar de dåliga bilderna.

1. 2008 Ceretto Langhe Arneis Blange 199:- (BS 83207)

Arneis är en druva jag aldrig provat förr, likväl som jag aldrig provat ett vitt vin från Piemonte. Doften är tät och sluten. Starkt parfymerad men inte för den sakens skull påträngande. Angenäm att dricka men inget jag skulle lägga pengarna på. (82)

2. 2008 Michele Chiarlo Gavi 145:- (BS 72477)

Cortese är ytterligare en ny druva och ytterligare ett stängt och slutet vin i doften. Jag var där för att dricka rödvin och tappade väl orienteringen under de två vita ingångsvinerna. Så tyvärr är det bristfällig information om dessa. Kommentera gärna om ni har några tankar.

3. 2007 Grignolino d'Asti 121:-(BS 74884)

En näst intill oxiderad doft med sur framtoning. Munskänkarnas "upphällare" för kvällen hade olika åsikter om det verkligen var korkat eller inte men efter ett flertal flaskor kom de överens om att vinet ska lukta oxiderat. Inte en helt publikfriande inledning alltså men småtrevlig och fullt drickbart. Friskt, lingon i gränslandet mogna/omogna, gröna äpplen och vinet känns ungt (83).

4. 2007 Vajra Dolcetto d'Alba 136:- (BS 73278)

Provningens sämsta vin. Metallisk doft och en sur smak som inte gav mersmak. (76)

5. 2008 Briccotondo Barbera 75:- (2273)

Ett otroligt fynd från Fontanafredda och faktiskt det vin som imponerar mest idag om man ser till prisvärdhet. 75:- är ett otroligt kap och för denna ringa summa får man ett kraftfullt och lättdrucket vin som de allra flesta middagsgäster skulle uppskatta. Faller lite i lä när man dricker parallellt med nummer 6. Har en tendens till att tappa det djup som finns och istället bidra med än mer syra som kan bli lite okontrollerad. Som separat dryck klarar det sig dock alldeles utmärkt. (85)

6. 2007 Barbera d'Alba Ciabot della Luna 229.- (95659)

Fin ekig känsla med lagringsmöjligheter på några år. Tar udden av av vin nr 5. och visar upp en fin struktur och livliga tanniner (87).

7. 2004 Eremo 93:- (42361)

Ytterligare ett vin från Fontanafredda. Lakritstoner med lite syra. Gott och fullt jämförbart med Pio Cesare Nebbiolo. Har en tendens till att bli lite slätstruken vid parallell provning där den tappar lite av frukten och ökar istället andelen syrliga röda frukter som biter ifrån rätt ordentligt. (86).

8. 2006 Pio Cesare Nebbiolo 119:- (7306)

Ett nebbiolovin som anses vara lite av standard i systembolagets sortiment. Det levererar det man kan förvänta sig. Drickvänlighet, en given succé hos de allra flesta vindrickande svenssons. Ett bra vin som gott och väl kvalificerar sig som "Husets vin" hemma hos mig (85).

9. 2003 Barbaresco Voghera 219:- (2339)

Dagens höjdare. Mycket frukt, tobak, balanserad fruktsyra och lite lakrits. En tillgänglig och drickvänlig Barbaresco som klår den tillfälliga Livio Pavese Barbaresco. Vogheran är fylligare, mer komplex och ger mer för pengarna (90+).



10. 2005 Renato Ratti Barolo Rocche 593:- (95277)

Stor, komplex och härligt inbjudande doft. En doft man kan nöja sig med att lukta på en hel kväll. Och det är väl tyvärr där det stannar också. Det må vara en bra Barolo men den är i nuläget alldeles för ung för att kunna utvärderas. Denna bör ligga i 6-7 år innan den ens ska komma på tal att korkas upp. Smakmässigt är den stram och kärv. Sandpapper och ett rent dörrstopp när det kommer till öppenhet och smakmässig sensation. Ingen tvekan om att det i framtiden säkerligen lugnar ner sig och och ger den njutning den är avsedd för. Men för mig är det inte ett alternativ att köpa ett vin för 600:- utan vetskap om hur den är om 10 år. Poängsättning känns överflödig men 82p för smak, 94p för den underbara doften och sen potentialen? 90? 96? Vem vet.

11. Asti Cinzano 75:- (7711)

Ett standardmousserande som kanske inte var den avslutning man hade kunnat hoppas på. Men visst, det satt fint som munskölj efter de övriga vinerna. En klassiker som inte är någon större favorit hos mig.

På plats kom jag inte på vad det andra Asti-mousserande vinet hette. Det jag hellre hade haft som munskölj: Asti Martini heter det! Torrare och inte fullt lika sötsliskigt.

2007 de Ladoucette Pouilly-Fumé

Idag blev det honung och dijonsenaps glazerad laxfilé med ugnsrostade morötter och palsternacka. Receptet taget från bloggen Johan P. Till det föll valet på ett vitt vin från Pouilly-Fumé. Närmare bestämt 2007 de Ladoucette Pouilly-Fumé. 100% Sauvignon Blanc och 12.5% alkohol.

Både doft och smak är druvtypiska. Svartvinbär och citrus är framträdande. Även en del gröna äpplen gör sig påminda men inget som gör ett större intryck i vinet som helhet. Vinet är friskt och med en hög syrlighet som känns lite obalanserad. Mineralerna är fina och de är nästan lite smårökiga. Det känns lite fett i munnen, som om det lägger sig en hinna i gomen som måste sköljas ner med vatten. Här kändes inte matvalet helt klockrent då laxen i sig är väldigt fet. Den tonade inte ner den feta känslan direkt. Annars balanserade den väl ut syrorna och mineralerna i vinet på ett bra sätt.

Men gott var det och jag dricker det gärna igen med en annan matmatchning (88).

2007 Bouchard Père & Fils La Vignée Bourgogne

En budget-Bourgogne står på menyn idag. Alltid gillat det här vinet då det är enkelt och att man alltid vet vad man får.

2007 Bouchard Père & Fils La Vignée Bourgogne är som sig bör ljust rött i glaset. Näsan fångar upp lite kryddighet, jordgubbar och någon slags bärmix som är svår att precisera. Det är relativt syrligt och visar upp en ganska grinig sida med en sur eftersmak. Syrorna är inte riktigt i balans. Den lite sura känslan kan till viss del bero på lingon och blåbär som dyker upp när man smakar.

Jag får känslan av att samma sak gäller för den här flaskan som för exempelvis Brolio. Ett annat billigare och vanligt förekommande vin på matborden runt om i Sverige. Producenten säljer in sig med kvalitet och drickvänlighet och gör sig ett namn. När konsumenterna är fångade och konsumtionen är på topp skär man istället ner på kvaliteten och levererar en sämre batch. Köparna finns där p.g.a tradition men kvaliteten är inte densamma då producenten riktar in sig på nya marknader. Systembolaget och sin sida går efter antalet sålda buteljer och bortser från det faktum att kvaliteten i vinet inte är densamma. Så länge det säljer bra är det ingen som ifrågasätter. Nåväl, nog med konspirationsteorier - Men visst är det inte helt osannolikt - Snarare troligt?

2004 Col d'Orcia Brunello di Montalcino

Idag provar vi en av få Brunellos i Systembolagets ordinarie sortiment. Till detta äter vi pilgrimsmussla på en bädd av avokado, rödlök och paprika som förrätt och oxfilé med potatisgratäng som huvudrätt.


2004 Col D'Orcia Brunello di Montalcino öppnar med en vinröd och aningen blå ton i glaset. Nosen kör hårt med tydlig fatkänsla, mörka bär och svart kraftfullt te. När vi dricker får vi fram en angenäm jordighet, ektoner, en fruktig avrundning och en kryddig och medellång avslutning.

Ingen hit och under mina förväntningar och inget jag kommer köpa igen. Återstår att se om den andra Brunellon i ordinarie sortimentet kan få mig att vilja dricka mer Brunello i framtiden. Alldeles för dyrt för att vara värt att lägga beslag på fler i dagsläget (87).

2006 Allesverloren Fine Old Vintage

I början av 1700-talet brann en vingård ner i Swartland-distriktet i Sydafrika. Efter uppbyggnad döptes gården till Allesverloren ("Allt är förlorat"). Första hundra år sedan gick man över till vinmakeri och tog då namnet Allesverloren Wine Estate. Gården har tillgång till 227 hektar där man riktar in sig mot röda viner. Ett av vingårdens viner är Allesverloren Fine Old Vintage. Vinet är uppbyggt på Tinta Barocca (20%), Souzao (20%) och Pontac (20%). Resterande delar är jämnt fördelade på Touriga Nacional, Tinta Roriz, Malvasia Rey och Tinta Francesca och tillsammans trycker de upp alkoholhalten till 18%. Druvorna är plockade från sju olika lägen som ligger mellan 270 och 340 meter över havet.


2006 Allesverloren Fine Old Vintage (135:-) är i glaset mörkt rött med en rosa kant. Solmogna russin dominerar doftintrycket men där bakom finns en hint av mynta, fat och katrinplommon. Till en början är det rätt spritigt, och det ska tilläggas att denna flaska har varit öppnad i fyra månader, men att den spritiga känslan alltid har infunnit sig. Spriten tacklas dock av efter en stund i glaset och fram kommer de mer angenäma tonerna. I munnen är det sött och lent med en lite kryddig avslutning. Russin och katrinplommon står för fiolerna men även körsbär och svarta vinbär kan hittas bakom det kompakta russinlagret. Under dessa fyra månader har russinsmaken blivit allt mer påtaglig medan de andra intrycken allt mer har fallit i glömska. Det är alltså ingen fara på taket med att ha flaskan öppen under en längre tid om man tycker att russin är en angenäm smak. Om man däremot har lite svårt för solmogna russin blandat med en rätt tuff sötma kanske man ska avstå helt eller i alla fall dricka upp flaskan de första 2-3 veckorna.

Sammanfattningsvis är det ett bra "Port" som helt klart duger om man inte hittar det man söker efter inom Portugals gränser eller om man vill ha sjysst introvin för att lära sig dricka den här typen av viner. Det är billigt och prisvärt om man ser till vad en flaska Port annars kostar och levererar egentligen det man kan förvänta sig. Smakmässigt kommer det inte upp till 05:an som levererar ett bredare spektra av både doft och smak och får därför en rätt ljummen dom (84).

2008 Ruchè di Castagnole Monferrato di Gatto Pierfrancesco

Vi landar ikväll i Piemonte och närmare bestämt i Monferrato. Gatto Pierfrancesco står för producerandet och i den här flaskan bjuds vi på 14.5% alkohol och 100% Ruché. Ruchè odlas endast på 37 hektar och på den ytan trängs ca 20 olika producenter. Monferrato ligger i provinsen Asti som 1987 tilldelades DOC-status.


2008 Ruchè di Castagnole Monferrato di Gatto Pierfrancesco (134:- BS) är till doften initalt en aning spritig med en påtagligt parfymerad känsla. Där bakom finns det inslag av jord, tjära och ek. I munnen fortsätter en påtaglig alkoholhalt att göra sig påmind. Eftersmaken är relativt kort med en kärv och stram framtoning. Den spritiga känslan sitter i samtidigt som en pepprig känsla infinner sig allt eftersom. Det märks att vinet är relativt alkoholspäckat och kanske krävs det en aning längre luftning än den timme som den fick ikväll (85).

Munskänkarna Februari 2010

Nu är man åter kommen till hemmets lugna vrå. Långt bort från pälstanterna på Östermalm...

Så hur var då februariprovningen?

Utan omsvep den sämsta provningen jag har varit på - alla kategorier. Det bjöds på 12 viner istället för normala 10 + 2 där de två sista kostar lite extra. I det här fallet blev bonusvinerna en 07:a Bourgogne Blanc Domaine Remi Jobard 189:- och 00:a Chablis Premier Cru Mont De Milieu La Chablisienne 215:-. Jag tänker inte ens gå in på de vita. De var i mångt och mycket odrickbara, billiga boxviner och det var många bordsgrannar som helt enkelt tippade i de fyra första glasen i slattglaset. Underkänt.

Jag hoppar över de flesta röda då de även hamnade i slattglaset efter första sippen. Vid det här laget var jag nära att gå därifrån. Men för tusan, man har ju betalat 250:- och för det vill man i alla fall dricka det som bjuds.

Det nionde och helt klart det bästa vinet för kvällen får fortfarande mig att rysa av välbehag - 2007 Gevrey-Chambertin Les Crais Camille Giroud. En ung Bourgogne med bra lagringsmöjligheter. Väldigt druvtypiskt och man såg redan i glaset vart det barkade ursprungsmässigt. En fin längd med goda syror stabiliserar väl intrycken av fat, choklad, kryddmix, röda bär och fruktig touch (91).

En annan högklassare, även det dyraste vinet för kvällen var 2002 Château Destieux Saint-Emilion Grand Cru 398:-. En relativt ung Bordeaux med mogna inslag där jordighet dominerar framför en aningen distansierad stallkänsla. Härliga trätoner som attackerar tillsammans med fikon/plommon. Rena och fina syror avslutar jobbet. Ett riktigt sjysst vin! (92).

En högoddsare, i den meningen att alla förväntade sig att få prova på detta ikväll var - 2007 Bosquet des Papes Cuvée Tradition Chateauneuf-du-Pape 245:-. Initialt en spritig och inte helt angenäm doft men som sakteligen övergick till en drickvänlig och tillgänglig C9dP. Ursprungstypisk ut i fingerspetsarna och en härlig syra med ett kryddigt och nästan eldigt avslut. Innan dess får vi ta del av plommon, mogna nypon och en massa örter.

Övriga viner kommer här utan inbördes ordning.

2004 Château Lamargue Grande Réserve Costiéres de Nimes 199:- (89p)
2007 Meandro Quinta do Vale Meao, Douro 159:- (75p)
2006 Bardou Saint Chinian Laurent Miquel 179:- (77p)
2007 Mercurey Vignes de Domaine Louis Max 129:- (72p)
2007 Côtes du Jura Poulsard Frutiere Vinicole d'Arbois 85:- (55p)...odrickbart/katastrofalt.
2000 Chablis Premier Cru Mont de Milieu La Chablisienne 215:- (82p)
2007 Bourgogne Blanc Domaine Remi Jobard 189:- (80p)
2007 Sibylle Kuntz Riesling Gold-Quadrat Mosel 199:- (78p)
2007 Wintrange Felsberg Riesling Grand Premier Cru, Schumacher-Knepper 83:- (60p)

Das war alles! Nästa gång det bär av till Munskänkarna för mig blir det Piemonte stationsprovning.