2008 Langhe Rosso Il Cascinone Castellero

Återigen provas det novembernyheter. Den här gången är vi i Piemonte och närmare bestämt i Langhe.

2008 Langhe Rosso Il Cascinone Castellero
Systembolaget: 94896
Ursprung: Langhe, Italien
Länk producent: Araldica Vini Piemontesi
Pris: 119:-
Doft: Fruktig doft med russin och plommon samt choklad och kaffe.
Smak: Relativt stram, mycket frukt, viss fatkänsla och choklad.
Helhetsintryck: Inget kraftpaket men fullt tillräckligt för att ge något mer än bara blask. Fungerade bättre till mat än utan samt blev mer öppet och mer balanserat efter några timmar i öppen flaska.

Munskänkarna provar Mosel

Munskänkarna ställer med hjälp av Stig Toftling fram 8 rieslingviner från Mosel. Det bjuds på Grosses Gewächs, Kabinett, Spätlese, Auslese och Beerenauslese. Mums med andra ord. Efter en bra genomgång av Mosel och allt man vill veta traskade vi så småningom in på vinerna.

2008 Weingut Clemens Busch Pündericher Marienberg Riesling Grosses Gewächs
Doften är relativt sluten och svag. Mineralitet lyser genom men lämnar inga bestående intryck hos mig. Smakmässigt dominerar grapefrukt och blodgrape med en tydlig beska. Lite störande blev beskan till slut och vinet utses till kvällens bottennapp.

2008 Weingut Van Volxem Scharzhofberger Riesling Grosses Gewächs
Kraftfullare än vin 1. Petroleum finns där i bakgrunden och likaså våt sten. I munnen är det oljigt, en viss beska finns med i bilden och gula solmogna äpplen ger det starkaste intrycket.

2008 Weingut Egon Müller Scharzhofberger Riesling Kabinett
Det ljusaste av vinerna ikväll. Mycket citrus med hög mineralitet dominerar de första intrycken i munnen. Det är friskt med en tydlig skillnad i alkoholhalt jämfört med de två tidigare vinerna. Doften får mig att tänka på sommaren med båtmotor, bensinångor och skitig olja. Rätt trevligt faktiskt.

2008 Weingut Fritz Haag Brauneberger Juffer Riesling Spätlese
Måste missat i mina anteckningar här så det blir kortfattat. Citrus och mycket tropiska inslag i doften. Alkoholen känns obefintlig och sötman är stark. Det är lent i gomen med en svag mineralitet.

2007 Weingut J. J. Prüm Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese
Kan vara den minst inbjudande doften jag stött på i ett vin som kostar mer än 100:-. Dragen är tydligt åt kattpiss och kloak. Tankarna vandrade åt Sauvignon Blanc men det vore nästan en svordom att säga högt. Smakmässigt är det desto trevligare. Fylligt, friskt med en liten beska.

2003 Weingut Reinhold Haart Piesporter Goldtröpfchen Riesling Auslese
Doften är inbjudande med honung och tropiska frukter. Det finns en hint av terpentin eller lösningsmedel som är svår att sätta fingret på. Smakmässigt är ananas det första som dyker upp men den underbart långa eftersmaken bjuder på godis och en grym karamellkänsla. En klar kandidat till kvällens bästa vin.


1971 Friedrich Wilhelm Gymnasium Graacher Domprobst Riesling Auslese
Färgen är förvånande nog inte moget mörkgul utan ljus och fullt jämförbar med de yngre vinerna i dagens uppställning. Etiketten är tejpad och man kan inte låta bli att tänka på den stackare som suttit och tejpat alla flaskor för 34 år sedan. Mognadsgraden märks desto tydligare i doften som bjuder på starka inslag av rök, cognac, tjära, petroleum och fiskrens. Smakmässigt är det oväntat friskt, nästintill en torr känsla i munnen. Jag har ingen erfarenhet av äldre viner, men kan det under åren ske en reduktion av restsocker som lockar fram den friskare känslan?


1976 Weingut Schwaab-Kiebel Erdener Treppchen Riesling Beerenauslese
Mörkt gyllengul till färgen vittnar om sina år i flaskan. Doften är något lugnare men det finns rökiga toner, läder och cognac här också. Smaken är len, tät som drar åt det oljiga hållet. Sötman är konstant närvarande och ibland till det negativa då man nästan storknar. Finaste etiketten ikväll.


En trevlig genomgång med bra viner rakt genom. En del föll mig mindre i smaken och andra var riktiga klassviner. Kul att få prova på långlivad Mosel och jämföra dem mot yngre förmågor och kunna bilda sig en uppfattning om lagringspotentialen.

Piemontekväll med tyska inslag

Det är lördag och dags för middag med bror P och hans fru T. En middag man sett fram emot länge är äntligen här. Mycket god mat och gott vin blev det under kvällen. Sällskapet var som alltid super och här nedan kommer sammanfattningen. Vinerna hamnade under kvällen lite på sidan av och fokus på att förnimma smakintryck fanns inte där till 100% genom hela kvällen så håll till godo med en lite haltande beskrivning!

Kvällen startar med en flaska Mosel - 2008 Dr. Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett.
En härligt frisk halvtorr historia som drog lite åt det torra hållet på grund av sin syra. Många halvtorra viner har en tendens till att dra sig mot saft och besvikelse men den här flaskan slog sönder alla mina förutfattade åsikter om halvtorra viner. Mycket citrus och päron i smaken tillsammans med en livlig bubblighet och skön syra. Fin längd som kändes lite småfet i gomen (89).


Förrätt: Antipasto i form av parmaskinka, italiensk salami, marinerad aubergine, oliver, soltorkade tomater och marinerad paprika.


Till den här härliga tallriken korkade vi upp en 2007 La Spinetta Langhe Nebbiolo. En kraftfull och tanninrik Nebbiolo som krävde sina timmar innan det lugnade ner sig. Klart blåröd till färgen. Doftmässigt är det röda bär, lite sötlakrits, mycket blommor och svarta vinbär som dominerar. I munnen är det tanninerna som leker livets glada dagar. Det är stramt och lite småsyrligt. Väldigt gott är det att dricka nu, men den kartiga och strama känslan vittnar om en lagringspotential som sträcker många år framåt. Spara och drick sen om ni har flertalet flaskor kvar (90+).


Huvudrätt: Ryggbiff med svamprisotto med tryffelolja. En sanslöst god huvudrätt som passade perfekt till middagsvinet.


2001 Roagna Barolo La Rocca e La Pira är tegelbrun/rostig till färgen. En klar mognadssignal som bådar gott. Trögstartad doft, som ett slags vakuum. Dock lättar det rätt snart och fram kommer en ljuvlig doft av röda bär, ek, lakrits, svag tjära? I munnen är det stramt, friskt med mineraler och en len känsla i gomen. Och nej, det är vansinnigt gott. Jag är fast i Barolo-träsket och utan anteckningar tänker jag inte sitta här och bladdra iväg. Prisvärdet kan alltid diskuteras och det är med blandad skräckförtjusning jag inser att Barolo smakmässigt är min väg att gå, men prismässigt - inte så mycket. Lagringsvänligt är det så ingen brådska med den här juvelen. Skadar dock inte att dricka nu men då till mat och inte fristående. (92)


En grym kväll var det med trevligt sällskap, god mat och gott vin! Bäddar för en favorit i repris!

2008 Tua Rita Rosso dei Notri Toscana IGT

Rosso dei Notri är introduktionsvinet till Tua Ritas övriga repertoar. Den första årgången lanserades 2004 och möttes av relativt svala recensioner. Det är första gången vi provar detta idag så jag låter historiken falla i glömska.
Bland övriga viner som Tua Rita får fram finns bland annat flerfaldigt belönade vinet Redigaffi som sedan 1992 givits högsta poäng 8 gånger i Gambero Rosso samt att Robert Parker gav årgång 2000 100 poäng.

"Boasting great intensity, glorious ripeness, formidable purity, and a finish that lasts nearly a minute, this is the stuff of dreams! The Wine Advocate, Robert Parker.

Kvaliteten finns alltså både i vinerna, vingården och vinmakarna. Jag förväntar mig inga 100 poäng av kvällens vin men förhoppningsvis kan det komma en bit på väg.


2008 Tua Rita Rosso dei Notri är blårött med en ljust rosa kant. En lättsam syltighet som drar åt björnbärshållet öppnar intrycken. Aromatiskt med toner av blommighet och lite parfym. I munnen är det återigen lite syltigt med mörka körsbär, björnbär, cassis och en viss kryddighet. Avslutningen är relativt kort och frisk. Tanninerna är inte speciellt strängt närvarande vilket ger en drickvänlig och mjuk framtoning som gör att vinet gör sig bra för att dricka separerat från mat. Det passade dock utmärkt till oxfilé m. hasselbackspotatis och kantarellsås.

Allt som allt är det ett bra introduktionsvin till ett förhållandevis högt pris, 169:-. Prisvärt kan jag inte säga att det är, dock en trevlig bekantskap.

BS: 75171
88p

En tur till Piemonte med Munskänkarna

En så här i efterhand förvirrande uppdelning av viner blev det idag. Idag hade jag hoppats få prova Barolo vs. Barolo, Barbaresco vs. Barbaresco, Langhe Nebbiolo vs ... ja ni förstår. Istället körde Munskänkarna en druva vs druva vilket är nog intressant men kanske inte det jag hoppats på.

Det var lite dåligt på anteckningsfronten idag så det blir inga utförligare beskrivningar på vinerna men håll till godo.

Beklagar de dåliga bilderna.

1. 2008 Ceretto Langhe Arneis Blange 199:- (BS 83207)

Arneis är en druva jag aldrig provat förr, likväl som jag aldrig provat ett vitt vin från Piemonte. Doften är tät och sluten. Starkt parfymerad men inte för den sakens skull påträngande. Angenäm att dricka men inget jag skulle lägga pengarna på. (82)

2. 2008 Michele Chiarlo Gavi 145:- (BS 72477)

Cortese är ytterligare en ny druva och ytterligare ett stängt och slutet vin i doften. Jag var där för att dricka rödvin och tappade väl orienteringen under de två vita ingångsvinerna. Så tyvärr är det bristfällig information om dessa. Kommentera gärna om ni har några tankar.

3. 2007 Grignolino d'Asti 121:-(BS 74884)

En näst intill oxiderad doft med sur framtoning. Munskänkarnas "upphällare" för kvällen hade olika åsikter om det verkligen var korkat eller inte men efter ett flertal flaskor kom de överens om att vinet ska lukta oxiderat. Inte en helt publikfriande inledning alltså men småtrevlig och fullt drickbart. Friskt, lingon i gränslandet mogna/omogna, gröna äpplen och vinet känns ungt (83).

4. 2007 Vajra Dolcetto d'Alba 136:- (BS 73278)

Provningens sämsta vin. Metallisk doft och en sur smak som inte gav mersmak. (76)

5. 2008 Briccotondo Barbera 75:- (2273)

Ett otroligt fynd från Fontanafredda och faktiskt det vin som imponerar mest idag om man ser till prisvärdhet. 75:- är ett otroligt kap och för denna ringa summa får man ett kraftfullt och lättdrucket vin som de allra flesta middagsgäster skulle uppskatta. Faller lite i lä när man dricker parallellt med nummer 6. Har en tendens till att tappa det djup som finns och istället bidra med än mer syra som kan bli lite okontrollerad. Som separat dryck klarar det sig dock alldeles utmärkt. (85)

6. 2007 Barbera d'Alba Ciabot della Luna 229.- (95659)

Fin ekig känsla med lagringsmöjligheter på några år. Tar udden av av vin nr 5. och visar upp en fin struktur och livliga tanniner (87).

7. 2004 Eremo 93:- (42361)

Ytterligare ett vin från Fontanafredda. Lakritstoner med lite syra. Gott och fullt jämförbart med Pio Cesare Nebbiolo. Har en tendens till att bli lite slätstruken vid parallell provning där den tappar lite av frukten och ökar istället andelen syrliga röda frukter som biter ifrån rätt ordentligt. (86).

8. 2006 Pio Cesare Nebbiolo 119:- (7306)

Ett nebbiolovin som anses vara lite av standard i systembolagets sortiment. Det levererar det man kan förvänta sig. Drickvänlighet, en given succé hos de allra flesta vindrickande svenssons. Ett bra vin som gott och väl kvalificerar sig som "Husets vin" hemma hos mig (85).

9. 2003 Barbaresco Voghera 219:- (2339)

Dagens höjdare. Mycket frukt, tobak, balanserad fruktsyra och lite lakrits. En tillgänglig och drickvänlig Barbaresco som klår den tillfälliga Livio Pavese Barbaresco. Vogheran är fylligare, mer komplex och ger mer för pengarna (90+).



10. 2005 Renato Ratti Barolo Rocche 593:- (95277)

Stor, komplex och härligt inbjudande doft. En doft man kan nöja sig med att lukta på en hel kväll. Och det är väl tyvärr där det stannar också. Det må vara en bra Barolo men den är i nuläget alldeles för ung för att kunna utvärderas. Denna bör ligga i 6-7 år innan den ens ska komma på tal att korkas upp. Smakmässigt är den stram och kärv. Sandpapper och ett rent dörrstopp när det kommer till öppenhet och smakmässig sensation. Ingen tvekan om att det i framtiden säkerligen lugnar ner sig och och ger den njutning den är avsedd för. Men för mig är det inte ett alternativ att köpa ett vin för 600:- utan vetskap om hur den är om 10 år. Poängsättning känns överflödig men 82p för smak, 94p för den underbara doften och sen potentialen? 90? 96? Vem vet.

11. Asti Cinzano 75:- (7711)

Ett standardmousserande som kanske inte var den avslutning man hade kunnat hoppas på. Men visst, det satt fint som munskölj efter de övriga vinerna. En klassiker som inte är någon större favorit hos mig.

På plats kom jag inte på vad det andra Asti-mousserande vinet hette. Det jag hellre hade haft som munskölj: Asti Martini heter det! Torrare och inte fullt lika sötsliskigt.

2008 Ruchè di Castagnole Monferrato di Gatto Pierfrancesco

Vi landar ikväll i Piemonte och närmare bestämt i Monferrato. Gatto Pierfrancesco står för producerandet och i den här flaskan bjuds vi på 14.5% alkohol och 100% Ruché. Ruchè odlas endast på 37 hektar och på den ytan trängs ca 20 olika producenter. Monferrato ligger i provinsen Asti som 1987 tilldelades DOC-status.


2008 Ruchè di Castagnole Monferrato di Gatto Pierfrancesco (134:- BS) är till doften initalt en aning spritig med en påtagligt parfymerad känsla. Där bakom finns det inslag av jord, tjära och ek. I munnen fortsätter en påtaglig alkoholhalt att göra sig påmind. Eftersmaken är relativt kort med en kärv och stram framtoning. Den spritiga känslan sitter i samtidigt som en pepprig känsla infinner sig allt eftersom. Det märks att vinet är relativt alkoholspäckat och kanske krävs det en aning längre luftning än den timme som den fick ikväll (85).

2008 Domaine Bourillon Dorléans Vouvray La Coulée d'Argent Vieilles Vignes Sec

Jag måste erkänna att anledningen till att just detta vin införskaffades från BS för 129:- var på grund av namnet. Känn på Domaine Bourillon Dorléans Vouvray La Coulée d'Argent Vieilles Vignes Sec - Många misslyckade men tappra försök att uttala namnet på ett korrekt sätt senare ger jag upp och riktar in mig på att dricka istället. Inte blir det bättre av att 'Sec' i Vouvray-kretsar betyder torrt vin med mindre än 4 gram restsocker...hur ska jag någonsin kunna hålla isär begreppen när de betyder olika saker i olika vindistrikt i samma land?

Det är gjort på 100% Chenin Blanc från gamla stockar där hälften av vinet är jäst på ekfat och andra hälften i rostfria ståltankar och där slutprodukten sedan lagras på ekfat i sex månader.

Domaine Bourillon Dorléans är klassat som topp tre av vingårdarna i Vouvray enligt Robert Parker och man jobbar stenhårt mot ett ekologiskt tänkande. De kallar inte vinerna för ekologiska för den sakens skull men kontentan av deras arbete på vingårdarna är att tänka på miljön.


Nåväl..vinet, hur var det? Ljust halmgult, nästan helt färglöst - Flädersaft! Det ska tydligen vara torrt? Nej. Halvtorrt? Nja. Det här vinet är en berg och dalbana. Ena stunden är det stramt och syrorna lever loppan och får munnen att se ut som Jokern i Batman-filmerna. I nästa sekund är det lent, nästan halvtorrt till smaken. Det känns ungt och ostrukturerat, men gott och lovande. Fina toner av äpple, päron och en hint av passionsfrukt väcker intresset. Men stunden senare är det päronjuice med en syrlig finish och ett intetsägande bulkvin. Kanske är det inte min typ av vin eller har jag stött på en alltför ungdomlig flaska vin? (82).

2008 Bestheim Pinot Gris Réserve

Budgetviner har en tendens att inte visa upp bredd och djup när det kommer till smak och doft. Allt som oftast är det lättdruckna och intetsägande viner som de allra flesta kan dricka utan större omsvep. Dessa viner brukar dominera lättsamma sommarkvällar när det bara ska drickas lite enkelt vin utan större krusiduller. Men ibland behöver man något enkelt, som inte kräver så mycket av smaklökarna.

2008 Bestheim Pinot Gris Réserve (89:-) är gyllengul och visar upp en rätt tråkig nos. Den är fräsch, lite citrusaktig och rätt kraftigt parfymerad. I munnen däremot framstår det nästintill som ett dessertvin utan den kraftiga sötman. Mango, ananas, persika och aprikos dominerar fullständigt. Den är len och härlig i gomen utan att riktiga visa upp några egentliga syror. Ett bra balkongvin till sommaren (82).