2007 Smoking Loon Cabernet Sauvignon

Nya tider nya grepp. Slut på de långa utläggningarna som ändå ingen läser. Vinbloggarna har på många håll slutat fokusera på vinet och istället börjat fokusera på en massa snack om humör, väderomslag, godtycklig poängsättning (88-90) samt en hel del annat fullständigt värdelöst vetande. Jag är själv medskyldig :-)

Så här kommer en kortfattad sammanfattning utan synonymordboken (Mineral kommer inte beskrivas som en våtdaggig kiselsten funnen på en klippa på Österlen en dag med en lätt sydlig vindpust...):

Ursprung: USA, Kalifornien
Årgång: 2007
Druva: Cabernet SauvignonAlkoholhalt: 13.5%
Producent: Don Sebastiani & Sons
Pris Systembolaget: 110:-
Artikelnr: 88746

Färg:
Mörk djupröd.

Doft:
Mycket frukt, mörka bär, lagom med ekton och kanel.

Smak:
Snälla tanniner, hyfsat lång eftersmak med lite krydda på slutet, körsbär och jordgubbar.

2007 Tua Rita Perlato del Bosco Toscana IGT

Då var det dags att pröva det andra vinet från Tua Rita som jag köpte för några månader sen. Provningen av introduktionsvinet kan ni läsa om här. Det här är snäppet högre upp på skalan och kan väl kallas Tua Ritas karaktärsvin. Ett vin som ska visa upp kvaliteten för den bredare mängden vinälskare och inte bara de med tjock plånbok. Att visa upp vilken karaktär som finns i deras dyrare och mer prestigefyllda viner men till ett överkomligt pris. Nu var det dock inte gratis att beställa den här flaskan, men jämfört med deras dyraste vin kostar den här flaskan en spottstyver.


2007 Tua Rita Perlato del Bosco är mörkt röd i glaset med en lätt blå nyans. Direkt när korken avlägsnas är det nypon för hela slanten som väller ur flaskan. Nyponen ligger som en slöja, tät och tjock men ändå så len och inbjudande. Först när man karafferar vinet försvinner nyponen till bakgrunden och ersätts av något helt annat. Nu kommer örterna, ekfaten, svarta vinbär och köttsafter. Ett tag trodde jag nästan att jag sniffade på lammsteken som låg i ugnen och inte vinet, men fullt så köttigt var det inte.



I munnen är det lent, nästan lite oljigt och trögflytande i gomen. Syrorna öser på som aldrig förr, tanninerna är kraftfulla och strama. Jag känner redan här att det är alldeles för tidigt att dricka den här flaskan, här finns det många år kvar i ryggläge att vänta ut. Köttsafterna sitter i även i smaken, det är en massa frukt, mogna körsbär, omogna äpplen, körsbärskärnor och en lång kartig eftersmak som aldrig tar slut.

Vilken kraft de har tryckt in i det här vinet. Här har man satsat fullt ut för att verkligen fånga de olika karaktärerna i deras viner. Ibland kanske man hade önskat att de sansat sig lite och inte kört all-in. Men det är ett bra vin, helt klart. Vi njöt av det här hemma fullt ut och när man får kommentaren - "Mmm, köp det här igen" - Då vet man att det uppskattades och att det var bra. Riktigt bra. Här finns potentialen de kommande 5-6 åren. Köp och glöm är mitt råd (91).

2007 Tua Rita Perlato del Bosco Toscana IGT
91p
319:-

Länken går till Systembolaget.

2007 Elvis the King Cabernet Sauvignon

Var ute på jakt efter ett vin jag aldrig druckit förr och ville bara gå efter etikett för en gångs skull. Inte ursprung, inte årgång, inte betyg från experter eller sönderbloggade viner. Det fick bli 2007 Elvis the King Cabernet Sauvignon, ett vin jag tittat på några gånger men snällt avstått då jag lider av svåra fördomar mot viner som endera har:

1. Föredetta idrottsstjärnor/tv-personligheters namn tryckt på etiketten.
2. Tecknade serier eller andra skumma figurer som etikett.
3. Bilder på döda kändisar.

Så varför inte bryta fördomen och plocka en kategori 3? Nästa gång kanske det blir Glenn Strömberg Collezione Bardolino Classico...

Hur som helst. Till detta åt vi ugnsstekt kyckling tillsammans med mozarella, spenat, tomat och potatisklyftor.

Vinet har en hyfsat tät rödblå färg. Till en början är det slutet och lämnar inte ifrån sig så många olika intryck. Det finns syltiga inslag och den del svarta vinbär. Efter en stund lättar det lite och ännu mer sylt kommer fram tillsammans med lite salmiak och björnbär. Smakmässigt finns även syltigheten där, lite frysta smaklösa örter, svarta vinbär och en trevlig fatkänsla. Det är inte speciellt tanninrikt och eftersmaken är inte speciellt lång. Ett trevligt vin som jag kan tänka mig att spontanhandla igen. 1/3 fördomar avbokade och delvis omvandlade...(85).

PS. Om någon kan tipsa om andra etikettsviner som får mig att kunna bocka av punkt 1 och 2 får ni gärna skrika till...DS.