1994 Domaine Bourillon Dorléans Vouvray Sec

En majnyhet från Vouvray fångade min nyfikenhet. Till en början lockade samma vin från 1969 mer men efter lite blogg/artikelläsande framgick det tydligt, och föga förvånande, att kvaliteten var ojämn. Flaskvariationerna var tydligen påtagliga och för 300:- flaskan kändes det inte försvarbart för min del att köpa en flaska på chans. Istället blev det alltså årgång 1994 som inhandlades. Jag har i en tidigare bloggpost druckit ett vin från samma producent. Mer om det vinet kan ni läsa om här.

Smått nervös för uppkorkningen var jag men med en försiktig touch gick det ändå bra till slut. Korken var allt annat än fin. Kraftigt sliten, med tydliga spår av mögel och vinsten. Inte alls den start man önskade sig. Vilken ågren att stå inför det faktum att vinet är kaputt och värdelöst när man endast har en flaska att prova. Riktigt så illa slutade inte historian idag. Vinet vid upphällning visade upp tydliga mognadsdrag färgmässigt med sin mörkt guldgula färg. Koncentrerat kiss som någon så fint uttryckte det.
Vinet var slutet till en början. Ska påpekas att vinet vid upphällning var kylskåpskallt och behövde en stund för att nysta upp knutarna. Allt eftersom graderna steg kunde vi bocka av nötig doft i form av rostade mandlar, vanilj, päron, lime och en släng av kattpiss. Just lime är ledordet ikväll.
Smaken domineras av en kraftfull citruschock, en syrlig och nästintill sur käftsmäll är det första som dyker upp. Dock efter ett par klunkar en väldigt angenäm och uppfriskande munkänsla som blandas ut med honung och några lätta petroleumpuffar.

Passar ej som fristående dryck om man inte uppskattar en intensiv fruktsyra som riktigt biter tag i kinderna. Till en gräddig rätt som tog udden av de värsta syrorna passade den dock perfekt (88).